Stackars mig, tjyvsamhället och Koffi Annan

Så var snuset slut tillråga på allt annat elände. Betyder detta att stackars, stackars jag skall behöva knata ut i den kyliga kvällen och gå till tappen för att köpa en ny dosa? Jag som är så livslidande redan idag. Tänk om jag förkyler mig? Eller snubbalr och vrickar foten. Det som gör så ont. Eller tänk om det blri ett rån precis när jag kommer in på tappen, tänk om de har skjutvapen ochtänk om jag får en kula i höger axel. jag som är högerhänt och allt. Vad allt skall man inte råka ut för. Har jag inte lidit tillräckligt redan idag? Detta kanske borde anmälas till FN? Har inte de nått ansvar för stackare som jag? Koffi Annan, vart är han när man behöver honom? Jävla namn förresten. Koffi Annan. Låter som en hostmedicin. Och en sån ska va chef? Nä, det var bättre på Erlanders tid. När blått var blått och rött var grått.

Tror ciggen håller på att ta slut de med. Som om all smärta i världen förföljer mig, precis mig, bara mig. Inget snus, inga cigg, Hulda Hustrun ute, katterna fulla med öronskabb. Och här sitter jag. Ensammen. Jävla Koffi. Jag skulle nog behöva en peronlig assistent. Nån som bäddade, rensade kattlådan. Köpte snus och cigg. Men inte då. Jävla förmyndarsamhälle som inte kan erbjuda sina invånare den minsta service. Tänk nu om jag snavar här i lägenheten på jakt efter en cigarettfimp, ramlar och slår mig. Kanske bryter en handled? Vad kostar inte det samhället då. Va! Nä, i valet skall jag rösta på första bästa som lovar mig att de går och handlar snus. Kan man få Linda Rosing till det tro?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback