Vilken jäkla början.

Mardrömmar hela natten igen. Nu slutar jag snart sova. Som en protest. Skall det vara såhär, natt efter natt? Vaknar med katastrofberedskap i hela kroppen. Att min hjärna bara orkar hålla på med sina tricks.

Idag skall det utföras en hel del. Det skall städas, vilket sannerligen behövs, det skall köpas moped, det skall besiktigas bil. Så idag har jag inte tid med några panikattacker. I vilket fall som helst vore det imla opraktiskt med någon fom, vilken som helst, av ångest eller oro. Lugn och fin är recepter för idag. Mankan tycka att det borde kunna funka någon gång, så varför inte idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback