WoBWorld

Vi var p åmöte i går, jag och Hulda Hustrun. Det var ett bostadsföreningsmöte (fult ord, finns det ens tro) angående ombyggnationen av våra toaletter och kök. Där var vicevärden, en representant från byggolaget och vi, de boende. Halften av våra grannar kunde jag inte ens påminna mig att jag någonsin överhuvudtaget sett tidigare. Konstigt att man efter ett och ett halvt år inte känner sina grannar bättre. Ja menar, de sover ju bara på andra sidan väggen, dansar på andra sidan av vårt tak. Där stod en doft av gammal täckjacka och träskor kring allt. En air av reajeans och trasiga dragkedjor. White trash säger en del. Trälfolk kallar jag dem. Arvtagarna till forna tiders trälar, de som aldrig kommer nån vart, de som har , i generatoin efter generation, fastnat i sin egna subkultur där kunskap är onödig och en blekt snedlugg är mer värd än utbildning. Sen fanns ju de kända, de man sett tidigare. Grå damen, pissgubben, det nyinflyttade unga paret. Sådana man sett tidigare, morsat på i trappan och hållt upp dörren åt.

Fan kom just på. Är jag snobb? Är det det jag är? Nu fick jag något att fundera på.

I vilket fall som helst. Vi fick kvittera ut nycklar till en källare där man lämpligt nog satt upp kakel på väggarna och klinkers på golvet. Så; praktiskt. Så nu kan vi när som helst på dygnet knata ner till grannhuset och beundra den nya toastolen, flukta på handfatet och se om den nya handukshängaren passar med våra handdukar eller om vi behöver köpa nya.

Vidare upplystes vi av byggrepresentanten som läste innantill från ett papper och mest såg ut som om han ville vara långt därifrån, om att det kommer damma rejält första veckan. Skit samma. Vi skall bo i stugan de där 4-5 veckorna det tar.

Och i vilket fall som helst  är det vår snart.