Nära att dö - av aknemedel

 Nära att dö - av aknemedel Kom ihåg, jag vill inte påstå något. Men i min glada ungdom var ja, mildt sagt, drabbad av acne vulgaris (snyggt namn va?) Kort sagt, jag såg ut som en flugfågare i ansiktet. Jag provade alla medel som fanns, smetade tandkräm i plytet, köpte salvor och krämer i parti och minut. Till slut fick jag komma till hudkliniken där man stack hål, sprutade medel rakt in i bölderna, jagfick sola i specialsolarie, och allt vad man nu gör för att bota acne. Inget fungerade. Jag såg fortfarande ut som pölsa i ansiktet. Ingen hit när man är 15 precis.

Men, så fick jag möjligheten att vara med i en studie för ett nytt medel. Roucutan. Man tog nogsamt kort på mitt stackars läckande ansikte och även på min av bölder böljande rygg. Sedan fick jag börja ta tabletterna. En gång i veckan fick jag åka till lasarette för att ta leverprov, för det var starka grejjor det där. Som genom magi klarnade mitt ansikte upp, jag blev snygg som en filmstjärna (oj, nu fabulerar jag visst lite) och allt var frid och fröjd. Jag knaprade på med pillren för att genomgå hela kuren. Just i den svängen fick jag min första panikångest attack.

Tja, inte vet jag. Men panikångesten har jag fått dras med sedan dess. Min hud är fortfarande drabbad av diverse plitor, men inte alls som före Roucutan kuren.

Samband? Jag vet inte. Men man blir fundersam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback