Tearstained letter
Jag och min yngsta sons ömma moder är ovänner. Igen. Hade jag inte vetat bättre kunde jag tro att hon ogillar mig. Än en gång så hotar hon med att den kära sonen inte skall få komma hem till oss någe mer. För... tja inte fan vet jag. Men vad gör då den desperata fadern? Jag satte mig ner och skrev ett brev till yngste sonen. Han har ju mail gubevars.
"Ok…
Så; nu sitter vi här. Eller, jag sitter, du.. tja vad vet jag. Sitter på taket och slänger bananskal omkring dig? Tro det tro!
Varför?
Tja. Än en gång har det visat sig att mina planer för dig inte direkt gillas av ausmitterzturmbandfyhrerer mamma. Såklart. O mina planer som var så stora. Jag som hade tänkt du skulle ta över världen efter mig. Sen får jag reda på att jag inte styr världen (gissa om det var en nyhet för mig hahah) utan att du mår bäst utan mig. För så säger hon. Mother Mamma. Vi träffas. Men du får inte sova över. Så? Man undrar vad hon tror händer nattetid här? Då kommer vampyrerna som dricker ditt rena barnablod? Då träffas du och jag och maffian för att planera nya mord?
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag älskar dig. Du är tillsammans med dina syskon och min fru det enda som gör att jag fortfarande vill leva. För det där med att leva är inte så illa när man har människor som älskar en bredvid sig.
Du vet att alla vi som är här älskar dig. Hoppas jag du vet. För att vara lite allvarlig. Om du undrar över vad som händer. Du har två människor som älskar dig över allt annat. Jag och din moder. Tro det eller ej, men vi älskar dig. Djupt, ärligt och mycket. Men ofta… allt för ofta, tycker vi olika. Oftast tycker jag fel, ibland tycker jag rätt. Men varje gång jag tycker annorlunda mot din vördade moder så blir det alltid potatismos av allt. För hon liksom ligger och väntar på att jag skall göra fel. Som en krokodil liksom. Fast att jag tycker att det är så betyder inte att det är så. Men det är så det känns för mig. Att hon bara väntar på att jag skall göra bort mig. Och att det är hon som bestämmer vad som är att göra bort sig. Själv får jag liksom bara hänga med.
Tja. Vad skall jag säga? Att jag älskar dig? Det vet du redan. Att jag hoppas jag får se dig snart igen? Det vet du redan. Att jag får natta dig till sömns snart? Det vet du också.
Vad kan jag säga? Jag älskar dig och hoppas denna här soppan snart ger isg.
Eder högt vördade Fader
"Ok…
Så; nu sitter vi här. Eller, jag sitter, du.. tja vad vet jag. Sitter på taket och slänger bananskal omkring dig? Tro det tro!
Varför?
Tja. Än en gång har det visat sig att mina planer för dig inte direkt gillas av ausmitterzturmbandfyhrerer mamma. Såklart. O mina planer som var så stora. Jag som hade tänkt du skulle ta över världen efter mig. Sen får jag reda på att jag inte styr världen (gissa om det var en nyhet för mig hahah) utan att du mår bäst utan mig. För så säger hon. Mother Mamma. Vi träffas. Men du får inte sova över. Så? Man undrar vad hon tror händer nattetid här? Då kommer vampyrerna som dricker ditt rena barnablod? Då träffas du och jag och maffian för att planera nya mord?
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag älskar dig. Du är tillsammans med dina syskon och min fru det enda som gör att jag fortfarande vill leva. För det där med att leva är inte så illa när man har människor som älskar en bredvid sig.
Du vet att alla vi som är här älskar dig. Hoppas jag du vet. För att vara lite allvarlig. Om du undrar över vad som händer. Du har två människor som älskar dig över allt annat. Jag och din moder. Tro det eller ej, men vi älskar dig. Djupt, ärligt och mycket. Men ofta… allt för ofta, tycker vi olika. Oftast tycker jag fel, ibland tycker jag rätt. Men varje gång jag tycker annorlunda mot din vördade moder så blir det alltid potatismos av allt. För hon liksom ligger och väntar på att jag skall göra fel. Som en krokodil liksom. Fast att jag tycker att det är så betyder inte att det är så. Men det är så det känns för mig. Att hon bara väntar på att jag skall göra bort mig. Och att det är hon som bestämmer vad som är att göra bort sig. Själv får jag liksom bara hänga med.
Tja. Vad skall jag säga? Att jag älskar dig? Det vet du redan. Att jag hoppas jag får se dig snart igen? Det vet du redan. Att jag får natta dig till sömns snart? Det vet du också.
Vad kan jag säga? Jag älskar dig och hoppas denna här soppan snart ger isg.
Eder högt vördade Fader
B.J.H Carlzon"
För i övrigt vet ja inte vad jag skulle säga.
Typ
För i övrigt vet ja inte vad jag skulle säga.
Typ
Kommentarer
Trackback