Akuttidernas långsamhet och dito besvär

När jag trodde att allt var så krångligt det bara kan, överraskade livet mig med ännu ett bakslag. Man ringde från psyk och förklarade så glatt att jag skulle få komma på torsdag i stället. Ännu en dag senare alltså.  "men om jag mådde dåligt kunde jag ju alltid ringa eller komma upp".

Men? Det är ju det jag gjort! Jag mådde dåligt, gick till doktorn, fick en akutremiss till psyk, fick träffa en doktor som tyckte att vi inte skulle ändra något sådär precis före helgen, fick en ny tid som till i dag, idag fick jag inte komma utan jag fick en ny tid på Onsdag. Och nu fick jag ännu en gång en tid en dag senare.

Det har alltså gått nästan en vecka efter att jag kom in akut. Och på torsdag får jag träffa en sjuksköterska. Fasen, jag är själv utbildad legitimerad sjuksköterska. Jag kan prata med mig själv. Jag vill ha hjälp. Nu! Inte senare. Ochatt de då säger att jag ju alltid kan höra av mig om jag mår dåligt, när jag just har gjort det verkar ju.... sinneslöst.  Jag hinner ju bli antingen frisk eller ta livet av mig innan jag får någon hjälp från psyk verkar det som.

Inter undra fan på att jag är nojig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback