WoBWorld

Så, något bra finns det väl med den vårdsoppa jag hamnat mitt i. Jag har kommit ut ur den letargi och apati jag hamnat i. Kanske visserligen vara för ett tag. Men lite är mer än inget. Kanske det allt mer framträdande ljuset som allt mer tar över ute gör sitt till att det är, visserligen marginellt men ändock, lättare att stå ut och orka med, livet.

Men i vilket fall som helst så ommer jag nu att bädda ner mig djupt bland kuddar och täcken, katter, böcker och väldoftande lakan. Detta även fast jag redan har sovit bort 5 timmar av eftermiddagen. Jag ser till och med själv att det ser snurrigt ut. Men jag pallar bara inte med saker och ting just nu. För hur jag än gör så slutar det alltid med en jättenoja, andas enligt fyrkant eller i påse och en stark önskan att bara få sova, sova, sova.

Så. jag sover.