WoBWorld

Jag har varit på utvecklingssamtal med min dotter. Ju mer mötet framskred ju mer började jag blänga på dotterns ömma moder. För dottern visade sig vara strålande i alla ämnen. Och med kännedom om både min egen och dotterns moders skolgång har jag ju insett att barnet inte kan vara mitt. För vart skulle hon fått allt ifrån. Sen kom jag på att sån´dant där kan hoppa en generation, så kanske ändå.

Slutligen segrade tanken på att barnet ändå är mitt och mitt ömma fadershjärta började sakta fyllas av en stor stolthet. Tydligen behärskar den unga damen skolans värld och dess läroämnen perfekt. Föruton en svag tendens att ha svårt med tider (det var där alla bitarna föll på plats och jag förstod att det är min dotter) så är hon i topp i allt.

Nästan så jag blev avundsjuk på barnet.