WoBWorld

Åhej vad tiden rusar fram. Hulda Hustrun är på badhuset och simmar. Själv sitter jag här och lurar på vad jag ska göra med min tid idag. Problemet är ju att tiden som sagt bara rusar iväg. Jag har en svag misstanke om att jag borde snabba på beslutsprocessen för om jag inte snart har planerat färdigt så har redan dagen hunnit gå mot sitt slut. Jag är ju inte så snabb av mig. Jag funderar på om jag ska gå ner till källaren med de verktyg som legat i vår hall i en evighet. Kanske skulle jag passa på att städa undan på min sida sängen med. Undrar om jag hinner med att göra bägge sakerna i dag? För det är lätt så att en timma eller 5 springer iväg och lämnar mig pustande och stånkande i bakvattnet.

Jag måste i vilket fall som helst ta mig till apoteket för att hämta lite piller. Givetvis har jag inte gjort det i tid så jag fick klara mig utan ett av pillren i går kväll. Fast då slapp jag förstås myrkrypningarna i benen så jag somnade relativt fort. Alltid nått. Såklart har mitt högkostnadskort gått ut, så nu blir det några gånger där jag får betala en liten förmögenhet för att hålla medicinskåpet fullt. Piller och pulver är dyra.

Ute är det regnigt och småkallt. Det är inte det minsta lockande att bege sig ut i världen. Allt är liksom vått och kallt. Kanske borde jag ge mig ut just därför. Så att man sedan kan ligga på soffan och lukta illa med gott samvete. Jaja, det där ger sig.