WoBWorld

Hmmm. Det gick inget vidare det där med utekväll. Jag fegade ur så Hulda Hustrun ringde en kompis som skulle följa med henne på cabaren. Jag är så besviken på mig själv. Så nu sitter jag hemma och saknar min Vackra Kvinna så det nästan värker i hjärteroten. Det kan inte vara lätt att vara gift med en sån som mig. Livet blir så begränsat när jag mår dåligt. Det liksom smittar av sig på alla andra i familjen.

Men jag vågade helt enkelt inte riskera att jag skulle få panikfnatt där. Då är det bättre att Hulda Hustrun kan koppla av, äta lite och ha det trevligt med någon som inte sitter och kallsvettas och ränner till dass för att hyperventliera hela tiden. Jag kan bara hoppas att jag kan småsmyga mig ut, lite i taget tills jag vet att jag klarar en sån enkel sak som att vistas bland främmande människor.

Nä, detta var inte kul alls.