På rätt väg
Sitter och väntar på att tiden skall gå. Klockan 14.00 ska jag vara på psyk för ett besök hos min kontaktperson. I vanliga fall när jag väntar på något sånt så är jag hysteriskt uppskruvad och nervös. Nu är jag lugn som en filbunke och låter liksom bara tiden gå. Det är nog ett udner som skett trots allt. Jag har i flera dagar varit så onervös att jag nästan blir nervös. Så här bra har jag inte mått på år. Det är så att jag bara väntar på bakslaget. Men det kommer inte. Än i alla fall.
Så, det glädjer mig att kunna rapprortera till min kontaktperson att jag mår bra. Kanon. Toppen. Vanligtvis brukar jag sitta och hyperventliera och beklaga mig å det grövsta när jag är på sådana där besök. Nu lurar jag på att slå en vacker stepp när jag kommer upp. Hmm, det kanske int är så smart att steppa på psyk. Då lägger de väl in mig för evigt. Det verkar ju inte klokt att steppa menar jag. Nä, jag nöjer mig nog med att le glatt.
Fasen, jag till och med känner för att göra saker. Vad som helst. Jag är liksom på väg ut ur dvalan jag befunnit mig i flera år när jag inte vågat göra något eftersom det kan varva upp mig. Jag har alltså lagt mig platt och bara väntat på att klockan skall bli lagon för att sova för natten.
Vet inte om detta är sant. Känner mig.... glad liksom. Trodde jag totalt glömt av hur det känns. Jaja, ingen idé att ta ut något i förskott. Jag har blivit bättre tidigare för att senare ramla ner i mörkret igen. Men så här lung har jag inte varit på, ja hur länge sen som helst.
Ute lyser solen mellan varven men mest regnar det. Inte så konstigt, det är höst. Då ska det regna. Det är visst rätt kallt har jag mäskt när jag varit ute på balkongen för att röka, inte ens katterna skuttar ut. De sätter sig i dörröppningen, nosar lite sen går de tillbaka till värmen i lägenheten. Själv värmer jag själen med thé och glada tankar.
Så, det glädjer mig att kunna rapprortera till min kontaktperson att jag mår bra. Kanon. Toppen. Vanligtvis brukar jag sitta och hyperventliera och beklaga mig å det grövsta när jag är på sådana där besök. Nu lurar jag på att slå en vacker stepp när jag kommer upp. Hmm, det kanske int är så smart att steppa på psyk. Då lägger de väl in mig för evigt. Det verkar ju inte klokt att steppa menar jag. Nä, jag nöjer mig nog med att le glatt.
Fasen, jag till och med känner för att göra saker. Vad som helst. Jag är liksom på väg ut ur dvalan jag befunnit mig i flera år när jag inte vågat göra något eftersom det kan varva upp mig. Jag har alltså lagt mig platt och bara väntat på att klockan skall bli lagon för att sova för natten.
Vet inte om detta är sant. Känner mig.... glad liksom. Trodde jag totalt glömt av hur det känns. Jaja, ingen idé att ta ut något i förskott. Jag har blivit bättre tidigare för att senare ramla ner i mörkret igen. Men så här lung har jag inte varit på, ja hur länge sen som helst.
Ute lyser solen mellan varven men mest regnar det. Inte så konstigt, det är höst. Då ska det regna. Det är visst rätt kallt har jag mäskt när jag varit ute på balkongen för att röka, inte ens katterna skuttar ut. De sätter sig i dörröppningen, nosar lite sen går de tillbaka till värmen i lägenheten. Själv värmer jag själen med thé och glada tankar.
Kommentarer
Trackback