WoBWorld

Så har jag då varit uppe på lasarettet för att ta de där blodproverna. Hulda Hustrun fick följa med som stöd och det var nog tur det. För när man väl anmält sig i en kassa, lämnat sin bricka och betalat skulle man anmäla sig i en annan kassa. Igen liksom. Men det var ju bara ett smärre irritationsmoment. Sedan var det meningen att man skulle sitta och vänta en kvart, för att vila kroppen liksom. En kvart. I ett väntrum. När man har panikångest kan en kvart bli väldigt, väldigt lång. Jag satt där och svettades, darrade och mådde allmänt skit. Hade inte Min Vackra Kvinna varit med hade jag nog ställt mig upp och gått kan jag tro.

Nu satt jag den där kvarten och några långa minuter till. Sen var ju själva provtagningen i sig en ren njutning eftersom jag visste att jag snart kunde gå ut till bilen. Men nu är det gjort för denna gången. Det enda var att de inte tog ett utav proven där på labb utan jag hänvisades till kliniken som beställde provet. Och när jag nu ringde dit så var alla på lunch. Så klart. Men det är ett värdsligt problem. Nu är jag fri och ledig att göra vad jag vill i alla fall. För som sagt, jag hatar väntrum. Nu kan jag lätt säga att den nya medicinen int ehjälper något vidare i sådana situationer. Men det blir väl bättre kan jag tro.