WoBWorld

Solen skiner och allt är ljust igen. Som om natten inte finns. Så gott. I natt har jag sovit hyggligt för första gången på en evighet. Bara en sån sak. Känner mig märkligt avslappnad. Jag vet ju att det där kan ändra sig på en sekund så det är bara att vara tacksam. Kanske de nya medicinerna har något med saken att göra? Inte vet jag.

Jag har fullt upp. Det är en massa tidningar som skall läsas, kaffe som skall dricka s och ciggaretter som skall rökas. Det är söndag. Då får man vara lat, helt utan att någon kan säga att man inte får var det. Passar mig som handen i handsken. Bara låta dagen komma som den gör, utan att hålla på att mixtra med den. Tiden får rinna iväg på en söndag.

Hulda Hustrun är med yngsta sonen och yngsta dottern på badhuset eftersom den lille mannen går på simskola på söndagarna. Så här är det lugnt eftersom min äldsta son och min yngsta dotter sover tonåringens djupa sömn. Äldsta sonen råkade ut för något opbehagligt igår. Det var två packade, lite äldre ungdomar, som gick på sonen och hans polare vid en busshållplats. Som tur blev det inget värre än att grabbarna blev rejält uppskrämda, men det kunde ha slutat hur som helst. Sonen ringde till mig när det hela hade lugnat ner sig så jag hämtade upp sonen kompis och körde hem honom. Min käre son vände hemmåt med mopeden. Det är en farlig värld vi lever i om man befinner sig på fel plats. Det kunde nog ha slutat hur som helst om min son med kompis hade varit berusade de med. Nu var de spiknyktra och hade vett nog att inte bjäbba emot för mycket.

Nä, nu pockar mitt nikotinberoende på mig så nu skall det rökas.