Abrupt morgon

Det var då rakt inga problem att somna igår. Jag läste lite i min bok och helt plötsligt så ringer telefonen. Det visade sig att det var morgon och att det var dags att knata upp eftersom mobila teamet och min sochandläggare skulle komma hit så att vi har mötet här. Så det var bara att hoppa ur säng och sedan gå över lägenheten med dammsugaren och moppen. Inte för att det egentligen behövdes, mer för säkerhetsskull.

Terapin fick jag ställa in eftersom jag inte har några pengar. Det känns väl rätt så muggigt med vad ska man göra? Katten måste ha mat och jag med. Men jag får försöka sluta röka, det blir alldeles för dyrt. För att nu inte tala om att jag inte vill gå i min faders fotstpår och få cancer.

Just nu så står alla fönster på vädring och jag känner att det är våraktigt i luften. Lite mulet men helt klart våraktigt. Jag tror jag ska ta mig en rejäl dusch när de har varit här och sedan ta mig en liten promenix runt omkring här för att se vart tusan jag bor egentligen. Jag har ju inte gjort några större utflykter förutom till affären och vårdcentralen, men jag undrar lite hur det ser ut mot svaneholmshållet. Kanske kommer jag ända fram till den nedlagda gamla gummifabriken där både min morfar och jag själv arbetat en gång i tiden.

Jaja, ingen idé att utmåla allt för stora vyer för dagen. Vi får väl se hur jag mår när de har varit här. Var sak har sin tid liksom. Nu ska jag titta lite i lokalblaskan innan de kommer. Man vill ju hänga med lite i vad som händer. Det retade mig igår att jag inte hade något stearinljus att tända för Engla, men nog satt jag en stund och filosoferade hur jäkla orättvist livet kan vara och sände även en tacksamhetens tanke att det inte var något av mina barn som det fruktansvärda har hänt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback