WoBWorld

Ah du kära ångest som hemsöker mig. Jag känner mest bara för att gå och gömma mig i en grotta eller nått. Inte en spänn på fickan har jag, snarare så har jag upptäckt att jag inte ens har så det räcker till alla räkningar, kul. Men de flesta är betalda i alla fall. Gudskelov. Men sen är det stopp och lite till. Men nog om mina pengabekymmer. Det löser sig med tiden kan jag tro.

Men allt det där gör att jag inte mår något vidare alls. Ångesten sitter som en klump i bröstet och jag känner mig mer ensam än jag någonsin gjort. Jag försökte äta lite men det maten bara växer i munnen på mig och jag kan inte svälja.

Usch och fy har jag bara att säga och rapportera.