WoBWorld

Ok. Två dagar senare, betydligt mindre bitter. Gårdagen var en salig blandning av lycka och elände. Ungefär som det brukar vara i min lilla värld.

Men det som toppade allt var när min dotter och hennes mor med vidhängande karl kom ut på en kaffe för att "fira" min födelsedag. Det var precis hur trevligt som helst måste jag erkänna. Vi satt och drack kaffe och mumsade på kanelbullar och snattrade i någon timma. Det enda negativa med det hela var när de gick.

Mina stora barns moder är ju gravid igen och var lite trivsamt rund runt kring naveln. Hua, jag skulle inte ens våga tänka tanken på att skaffa barn igen. Tre stycken räcker så bra för mig så.

Men sen på kvällen överfölls jag av akuta ensamhetstankar och lade mig rätt tidigt. Jag är rejält trött på att vara ensam måste jag erkänna. Katten i alla ära men jag saknar en människa att prata med.

Jaja, skit samma, saker är som de är. Idag fyller jag ju 38 år men det känns väl lite som om det kunde kvitta. Jag passade på att ligga så länge jag bara kunde i sängen och filosofera över vart livet fört mig, klappa på katten och bara finnas till. Men jag hade i alla fall lite födelsedagshälsningar på datorn när jag väl klevade upp, bland annat från Nelson och Suss. Man tackar och bugar för att man är ihågkommen.

Nu ska jag ta en kopp kaffe till, en duch och sedan ska jag åka till affären för att köpa nått att äta. Egentligen har jag inga pengar men jag har några hundralappar liggande här hemma som jag får använda fast jag egentligen borde sätta in dem på banken så att mina räkningar kan dras. Skit samma. Det får bli min födelsedagspresent till mig själv.

Så. Dagen har börjat och än vet jag inte vart den kommer ta mig. Förhoppningsvis kan jag hålla ledan och bitterheten på avstånd eftersom jag helt enkelt tycker det är ett förbaskat slöseri med tid och kraft att vara sådär bitter och butter som jag var i förrgår.