Hopplös kontakt

Nu har jag konfronterat modern med att jag kände mig bortgjord, förringad och blev ledsen av att hon klankar ner på mig inför främmande männiksor i hemtjänsten. Svaret jag fick var ett hånfull skratt bara.

Jag tänkte att det är lika bra att backa om detta, nu har jag sagt vad jag tycker. Det får räcka med det. Att försöka prata känslor med morsan bara går inte. Hon är helt hopplös på det. Sådana håller man för sig själv. Jag orkar inte bråka och inom 2 veckor så flyttar jag ju så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback