Så sorgligt
Men det är inte bara musiken som faschinerar mig. Utan livsödet. Från en Shotgunschack (ett hus så litet att du kan skjuta en hagelsvärm från framdörren till bakdörren utan att träffa väggarna) till Gracelands toalett, döende på golvet framför toalettstolen, så svart i ansiktet av dödskampen att ambulanspersonalen trodde att du var en svart man, med avbiten tunga. Full av droger, proppfull. Så... sorgligt.
Så en dag häromveckan satt jag och gottade mig åt det sorgliga. Jag såg på bilder av toaletten (jo det finns sådana) bilden av Elvis i kistan (jo det finns en sådan) och alla fruktanst löjliga konspriationsteorier om att Elvis skulle leva. Tja, till att börja med skulle han varit 73 år. Men det klart, kan Jerry Lee så kan kanske Elvis. Men Elvis är död och har varit så sedan 16/8-1977. Men det var gott att frossa i. Konstig nog. Vet inte alls vad det är som får mig att gilla det hela. Kanske är det så att hans öde var större än mannen själv.
Kanske.
Oj, var det på det viset när han dog, det visste inte jag....det enda jag visste var att han dog i badrummet.
Jag gillar Elvis men är inte ett sånt fan som du är (host harkel du lär väl veta vem min motsvarighet till din Elvis är...) men om du med öde menar att han inte skulle varit så stor som han är idag i folks medvetande om han inte hade dött ung och hur hans liv såg ut dom sista åren så nä, jag vet inte....jag tror nog han hade varit lika stor ändå faktiskt.
Fast det klart, låt säga att han hade levt men bara varit på dekis utan att få gjort nåt vettigt....hm, svårt att veta....men nä, alltså framförallt hans tidigare grejjor hade nog gjort att han trots allt varit lika stor, MUSIKhistorien hade ju inte varit mindre.
Äh, känns som om jag flumma ut i nåt konstigt svar som inte "make sense" (varför är det så svårt att hitta svenska motsvarigheter till vissa ord/uttryck?).