WoBWorld

När verkligheten slår dig rakt i veka livet. När du finner att dina armar domnar. När magen knyter sig och strupen snör ihop sig. Det är då du vet att du lever. Allt det som gjort dig fel och vind och ful kommer upp till ytan, smeker din kind och drabbar ditt hjärta. Dina misstag slår tillbaka. Dina felsteg välter ner dig i diket.

Allt det som är verkligtheten gör att du finner dig... trängd. Mellan livets klossar. Söndermald, som om inget fanns att se mer.

Ska det vara så?