Ett telefonsamtal senare

Hua. Jag tog mod till mig och ringde till tant mamma för att låna pengar men jag kan fan inte med. Man kan inte ringa en gång i månaden och bara för att be om att få låna pengar. Det funkar ju inte. Så det blev en stund i tetefonen istället med lite småpladder sådär.

Tydligen har min moster och morbror varit nere i det lilla träslottet och städat ut allt och gjort i ordning för visning. Uscha, jag som tänkte jag skulle sovit en natt till där nere och sitta och minnas gamla tider men nu är det försent för det. Det gör mig väldigt ledsen måste jag erkänna. Men det var väl det enda raka att göra, att sälja den.

Men kåken har varit min lilla tillföyktsort så länge som jag kan minnas så det svider allt, det gör det. Men tiden går och inget är bestående så jag får försöka vänja mig vid tanken. Det som är roligt med det hela är att tant mamma för en gångs skulle kan få känna sig lite ekomoniskt oberoende och slipper vända och vrida på varje slant månad efter månad. Alltid något att glädja sig åt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback