Lättnad
Hua, då kan man slappna av lite. Min ömma moders telefon bara pep upptaget hela eftermiddagen och kvällen igår och jag började få en massa obehagliga tankar i skallen. Visserligen misstänkte jag att hon missat att lägga på lure riktigt, men man vet ju aldrig så noga. Igår vid 24 tiden var jag när att ringa larmpatrullen för att be dem titta till henne men sen besinnade jag mig lite. Jag kan vara tänka mig min moders trumpna vrede om jag skickde larmet på henne mitt i natten.
Men nu när jag ringde så svarade en pigg och nyter moder. Puh som sagt. Hon hade lyckats klämma till en knapp, troligen högtalarfunktionen så att det blev upptaget. Eller som hon sade, "det lös rött". Jaja, nu vet jag att hon lever och mår bra. Stackars är så orolig för att jag mår som jag gör. Men jag vet ju hur det är. När ens barn mår dåligt så mår man själv kass. Jag vågar väl inte berätta om hur illa det är, för jag vill inte oroa henne i onödan. Men lite vet hon ju.
Men som sagt, det har varit lite nervigt under natten och morgonen innan jag fick tag på henne. De där strokarna hon fick förra året har öppnat mina ögon för att tant mamma, trots att hon är störig och jobbig, inte kommer att leva i en evighet så jag är så glad för att jag får ha henne kvar. Trots våra meningskiljaktigheter. Plus att det verkar lite som att hon mjuknat lite själv.
Men nu kan jag slappna av idag. Låta denna dagen bara ramla på. I morgon ska jag ta tag i det mesta tänkte jag. Jag vet, man ska inte skjuta upp saker hela tiden. Men jag låter mitt senaste psykbryt läka lite lugnt och försiktigt. Men som sagt, i morgon är det nya tag som gäller. Nya tag och bättre tag. Dags att slita sig från Harpan och börja sköta fundamentala saker som mat och livskraft.
Men tills dess? Tja, jag går väl till sängen igen.
Men nu när jag ringde så svarade en pigg och nyter moder. Puh som sagt. Hon hade lyckats klämma till en knapp, troligen högtalarfunktionen så att det blev upptaget. Eller som hon sade, "det lös rött". Jaja, nu vet jag att hon lever och mår bra. Stackars är så orolig för att jag mår som jag gör. Men jag vet ju hur det är. När ens barn mår dåligt så mår man själv kass. Jag vågar väl inte berätta om hur illa det är, för jag vill inte oroa henne i onödan. Men lite vet hon ju.
Men som sagt, det har varit lite nervigt under natten och morgonen innan jag fick tag på henne. De där strokarna hon fick förra året har öppnat mina ögon för att tant mamma, trots att hon är störig och jobbig, inte kommer att leva i en evighet så jag är så glad för att jag får ha henne kvar. Trots våra meningskiljaktigheter. Plus att det verkar lite som att hon mjuknat lite själv.
Men nu kan jag slappna av idag. Låta denna dagen bara ramla på. I morgon ska jag ta tag i det mesta tänkte jag. Jag vet, man ska inte skjuta upp saker hela tiden. Men jag låter mitt senaste psykbryt läka lite lugnt och försiktigt. Men som sagt, i morgon är det nya tag som gäller. Nya tag och bättre tag. Dags att slita sig från Harpan och börja sköta fundamentala saker som mat och livskraft.
Men tills dess? Tja, jag går väl till sängen igen.
Kommentarer
Trackback