En salig blanding och nykterhet

Vilket jäkla väder. Det regnar och regnar mest hela tiden. Men det spelar väl inte så stor roll. Jag har ju liksom inget utomhusjobb. Jag har rört till mitt dygn så det står härliga till. Igår somnade jag vid 18-tiden och vaknade igen vid 23.00 och sedan dess har jag varit vaken. Nu på morgonen har jag städat upp lite i den allmänna röran och förberett lägenheten för dammtrasan, dammsugaren och moppen som ska fram lite senare.

Igår var jag inne i stan på terapi. Håll i er nu. Men jag åkte buss. Alltså, inte in till stan, det vore väl att ta i. Mina boenedestöd hämtade mig. Men sen, under terapin så tog jag och min teraput en buss och åkte två hållplatser. Jösses. När åkte jag buss nykter senast? En evighet sedan. Anledningen till att det blev just två hållplatser var att jag själv fick välja när jag ville gå ur. Under resan ställde min terapeut lite frågor till mig, bland annat bad han mig gradera på en 10-gradig skala hur mycket ångest jag hade. Sen bad han mig försöka titta mig lite omkring, försöka släppa fokus på mig själv. Det gick inte alls kan jag säga.

Men tanken är nu att jag ungefär två gånger i veckan ska ge mig ut på bussturer tills jag slutligen, kanske i januari någon gång, kan åka helt själv med bussen fram och tillbaka till stan.

Det finns visst lite olika sätt att använda sig av exponering som det heter när man utsätter sig för det man är rädd för. En metod kallas flooding, det är som om jag helt sonika skulle sätta mig på en långfärdsbuss till Österrike och sitta kvar hur jag än mådde. Men den metod som vi använde oss av, jag kommer inte ihåg vad den hette, går ut på att man gradvis utsätter sig för det obehagliga och sakta trappar upp tiden. Det ska ske rätt så ofta så att man liksom är "inne i systemet".

Men det kändes helt ok, eftersom terapeuten lade hela ansvaret på mig kring vilken buss vi skulle ta och hur långt vi skulle åka.

Efter att vi ramlat ur bussen så ringde jag på mobila teamet som hämtade mig och körde hem mig. Väl hemma så åt jag och sedan var jag helt slut och somnade som sagt.

Men vilken känsla. Kanske kommer jag bli fri från i alla fall en fobi inom en snar framtid. Jag vet ju om att man bör expoera sig för det man är rädd för, men som det är nu så har jag gjort fel i mina egna mångåriga och flertaliga försök i det att jag mer avänt flooding än den här lite försiktiga metoden. Kanske kan jag lära mig att gå på bio med. Men då kanske jag får vara beredd på att slösa bort några biobiljetter då jag kanske går efter redan en kvart eller nått. Men det vore underbart.

Jag ser verkligen fram mot att kunna ta bussen till stan, flanera lite i Knallenand och sedan åka hem igen och göra allt det där nykter.

Men nu så ska jag ta en kopp nybryggt kaffe och en cigg. Titta lite på morgonprogrammet på 4an och bara slappna av inför städningen. Det blir defenetivt en nykter helg. Vi pratade lite om det där igår, drickandet, jag och min terapeut. han berättade att många alkoholister eller narkomaner efter många år tappar den sköna känslan av den aktuella drogen. De har liksom överanvänt dopaminsystemet och släckt ner det belöningssystemet. Visst bli en alkis full, men har mår inte sådär gott som man gör av alkohol. Jag funderar på om jag inte är på väg dit. För när jag drack förra veckan mådde jag liksom inte så mycket bättre, det enda var att ångesten höll sig borta så länge jag såg till att hålla promillehalten någorlunda hög.Men så där mysig och go vet jag inte om jag kände.

Jag läste någostans att många alkisar slutar dricka av sig själva vid 50-års åldern eftersom det liksom inte är värt det längre, kroppen är för sliten och belöningen uteblir. Tja, jag vet bara att jag inte tycker det är så roligt att dricka längre. Det är underbart när ångesten viker. Men sen ger magen upp, jag kan inte sova ordentligt, baksmälla, återställare, magen protesterar ännu mer. Ingen speciell av att känna sig full trots en hög promille halt.

Nä, det där jag jag föröka hålla mig ifrån så länge som möjligt. Jag kan inte lova att aldrig mer dricka. Men jag ska ta det  dag för dag och försöka klara mig fram till jul i alla fall. En månad vore ju inte helt omöjligt. Har man sedan varit nykter i en månad kan man ju alltid vara nykter i två månare och sedan så får det liksom rulla på dag för dag. Men som sagt, jag har lärt mig att inte lova nått, för jag gör både mig själv och andra besvikna på mig när jag bryter mitt löfte.

Men vad var det nu jag skulle göra? Jo, kaffe var det jag. Fram tills nästa gång vi ses, ha en underbar dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback