Vem släckte lampan?
Ärligt talat! Är det konstigt att man blir deppad på vintern? Fan, det är ju redan kolmörkt ute och klockan är bara 16. Herreje! ge mig ljus, sol, värme, gröna träd, fåglar som kvittra och tunga humlor som flyger från blomma till blomma. Det är svarta kan aldrig vara bra för någon.
Som jag förutspådde så somnade jag vid 10 tiden och vaknade inte till förrän vid 14.30. Jag hoppas vid Gud att jag kan sova i natt för jag ska ju till stan i morgon, med buss. Då gäller det att jag är utvilad och avslappnad. Jag måste erkänna att jag ser på det hela med lite bävan i själen. Det är nog en lång väg tills jag kan åka buss lika obehindrat som de flesta av oss. Men skam den som ger sig. Det är väl bara att fortsätta mala på med det där kan jag tro.
Men idag är jag fortfarande lika spänd som jag varit de senaste dagarna och känner mig faktiskt till och med lite nojig inför att gå till affären för att köpa mat. Men jag borde verkligen komma ut lite och jag är dessutom vansinnigt sugen på julmust så en promenad till den lokala handlaren vore väl inte så dumt. Men det funkar ju sådär. Eftersom jag fick en panikattack när jag var traskade till affären förra gången så signalerar hela kroppen att det kommer bli likadant nästa gång. Ungefär som att man inte lägger handen på en platta efter att man bränt sig en gång. Förnuftet säger en sak och kroppens signalsubstanser en helt annan. Men just därför är det ju viktigt att jag verkligen tar den där promenaden till affären för att jag inte ska lägga till ännu en låsning i livet.
Så. Jag får väl kanske troppa in i duschen och allt det där man gör innan man visar sig ute i världen.
Som jag förutspådde så somnade jag vid 10 tiden och vaknade inte till förrän vid 14.30. Jag hoppas vid Gud att jag kan sova i natt för jag ska ju till stan i morgon, med buss. Då gäller det att jag är utvilad och avslappnad. Jag måste erkänna att jag ser på det hela med lite bävan i själen. Det är nog en lång väg tills jag kan åka buss lika obehindrat som de flesta av oss. Men skam den som ger sig. Det är väl bara att fortsätta mala på med det där kan jag tro.
Men idag är jag fortfarande lika spänd som jag varit de senaste dagarna och känner mig faktiskt till och med lite nojig inför att gå till affären för att köpa mat. Men jag borde verkligen komma ut lite och jag är dessutom vansinnigt sugen på julmust så en promenad till den lokala handlaren vore väl inte så dumt. Men det funkar ju sådär. Eftersom jag fick en panikattack när jag var traskade till affären förra gången så signalerar hela kroppen att det kommer bli likadant nästa gång. Ungefär som att man inte lägger handen på en platta efter att man bränt sig en gång. Förnuftet säger en sak och kroppens signalsubstanser en helt annan. Men just därför är det ju viktigt att jag verkligen tar den där promenaden till affären för att jag inte ska lägga till ännu en låsning i livet.
Så. Jag får väl kanske troppa in i duschen och allt det där man gör innan man visar sig ute i världen.
Kommentarer
Trackback