WoBWorld

Så kom det då. Det oändliga självföraktet över att jag inte har lärt mig något alls. En hel helg är bortslösad. Timmar när jag kunde läst, tittat på tv eller film. Det enda jag gjort sedan i fredags är att släcka branden jag startade när jag var så botligt dum att jag föll dit på att dricka starköl. Jag borde veta att jag inte på något sätt kan hantera det. Att det alltid slutar i ångestens mitt när jag dricker nått starkare än folköl. Visst, jag borde inte dricka det heller. Men det kan jag i alla fall hantera på ett någorlunda sätt, även om jag så klart dricker mer än de flesta. Men jag brukar kunna vakna dagen efter, ta en kopp kaffe och så är det över med det. Men starköl startar en brand i mig som tar tre dagar att släcka.

Jag har sovit i samma kläder sedan i fredags. Luktar illa. Lägenheten behöver städas, jag har redan börjat lite i köket. Men damsugaren böehöver komma fram, jag behöver bädda rent i sängen efter marornas svettningar. Duscha och raka mig, komma i rena kläder. Frågan är om jag orkar allt det där idag. Jag fundera på att dricka en kopp kaffe men jag vet inte om jag vågar. Kanske startar jag om systemet igen då.

Men det värsta är som sagt självföraktet. Att inte ha lärt sig mer efter alla dessa år, allt jag har förlorat. Det trotsar all beskrivning. Dessutom har jag ju blivit förkyld med. Men det är inte så konstigt när man super sönder immunförsvaret. Förhoppningsvis så har jag fått lite ro till kvällen. Då ska jag lägga mig för att läsa de senaste likalblaskorna som ligger i en hög på bordet. Påminna mig själv om att det finns en värld utanför min borg.

Uscha säger jag bara. Att man överhuvudtaget kan vara så dum som jag är?