Det är så svårt

Oj!

Oj då. Passion har många ansikten. Igår var det... ren lycka. Som i morse förbyttes (är det ens ett ord?) i den allra mörkaste sorg. Gräl. Elände. Hundar som tittade på matte och husse, katter som tittade på matte och husse och hunden. Vatten. Vinfläckar på golvet. Ölfläckar i sinnet. vi grälade om något som verkligen inte spelar någon roll men för att vi var oss. Rädda. Två människor, en hund och en katt och stanken av alkohol och tobak och vårvindar. Öppna fönster. Trassliga täcken och olika sängar. Oklara tankar och en dröm som brast. Fast den blev starkare än någonsin. Hon stampade ut, dörren gick igen och kvar var jag, en katt, en massa hundhår och ett cigarettsug som inte kunde få någon mättnad.

Vinet, kvinnan, hunden, drömmen sprang ut och mannen, fläckarna och katten blev kvar. Alla ord hänger i väggarna, i taket och hennes långa underbara ben vandrade till sin borg. Men ingen fara. Vi älskar varandra. Vi måste bara finna nycklarna till det som gör att vi fungerar. Slänga bort alla andra kvinnor och män vi haft i våra liv och lyssna till varandras röster utan att höra ekon av andra röster, nyanser, skarpa kanter. Finna varandras mjuka linjer.

Vi älskar varandra. Vi älskar oss. Vi är oss. Vi är. Två människor, en katt och en hund och en massa tobak.

Men. Hey. Vem fan sa att det skulle vara lätt? Inte lätt. Men underbart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback