Oj vad tiden går

Idag fyller man år minsan. Johodå. 39. Sådär bara. Helt plötsligt, som från det blå. Fasen, jag fyllde ju nyss 12 och fick ett par rullskridskor. Sen somnar man på kvällen och vips så blir man 39. Om jag bara visste hur det hela gick till. Men men. Så är det och inte mer att göra åt det inte.

Mitt uppvaknande var ytterst trevligt med kaffe och cigarett och puss på sängen. Damen stod för kaffe, cigg och puss och hunden Kita och katten Chips stod för lite trevligt pysande och väsande som jag tolkade som ett stort grattis. Sen stapplade jag upp på nygamla ben och fann en massa grattishälsningar på Facebook och banne mig om jag inte, när klockan väl, slagit 12, öppnade ett stycke folköl för att fira mig själv riktigt bra. Så, världen är precis som den ska vara när man står inför den sista rundan i 30 års-åldern och nästan kan känna smaken av the big 40.

Nope. Ingen som helst kris. Inte alls. Bara förundran över att jag lyckats klara mig så här långt. Vem kunde tro det när de svarta stunderna radade upp sig och vintern ockupperade själen?

På tal om vinter. Igår var jag på två stycken promenader bort till den lokala handlaren tillsammans med Kita, den svarta hunden. Första gången kunde jag krasst konstatera att min klädsel som inberäknade ett stycke svarta hosor och ett stycke oljerock var klart overkill. Det blev varmt. Jättevarmt. Supervarmt och jag kände blickarna från förbipasserande mäniskorna som berättade för mig att jag var totalt dum i huvudet som vandrade i svart och olja medan de själva knatade omkring i shorts och t-shirt. Men, vi lyckades att köpa det vi skulle och kom in igen utan att behöva smälta bort.

Tiden gick. Det började blåsa ute och det var tid att ännu en gång bege sig till affären. Sagt och gjort. "Blåser ute", tänkte jag. "Blir nog kallt". Så, jag vandrade ut i samma klädsel igen. Ännu varmare. När vi väl vandrat fram och tillbaka så rann jag uppför trapporna och in i hallen där jag flämtande ramlade ihop i en svettig och varm hög på golvet.

Så. Idag tänker jag bara ha på mig badbyxor. Oavsett om det är varmt eller inte. Man måste ju kompensera liksom. Allt eller inget. Svart eller vitt. Dum eller dummare.

Nä. Nu har jag inte tid att sitta här och smattra. Jag måste ju fylla år. Så. Från en alkoholiserad man med dålig smak, jag bereder eder ett kort adjö och på återseende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback