Besök och vistelser

Du får inte sluta skriva säger hon, kvinnan med de långa benen och de många tankarna. Nä, säger jag. Det ska jag inte. Men. Fasen, jag har annat att göra än att skriva. Jag har en kvinna att dela min tid med, Kita, den svarta hunden måste rastas och sen ska vi bara inte tala om att man måste försöka jämka ihop min lilla pälsboll till katt, Chips, med Kita. Och fåglarna som sitter i en bur här i köket och kvittrar om dagarna.

Sådant är mitt liv just nu och jag vill ha det så här resten av universums levnadstid. Häromdagen så var mina yngsta barn hemma hos mig. Min son som fyller 13 i år och min dotter som fyller 16. Det var det märkligaste otäckaste men skönaste jag varit med om. Till att börja med så hämtade sonens mor upp mig hos kvinnan med de långa benen, vi gick upp och drack kaffe och de hade köpt med sig kakor och gifflar och cola. Senare kom min dotter och livet blev märkligt förvridet. När sonens ömma moder åkt hem så blev det tyst i lägenheten.

Vi tittade på varandra, tre par ögon som noga försökte läsa av vad som hände. Det är så länge sedan vi umgicks på tumanhand sådär att det nästan blev fel alltihopa. Men. Till slut sade jag att, det känns jättekonstigt det här. Bägge mina ättelägg höll ivrigt med och sedan lossnade proppen. Vi pratade och skrattade och åt pizza och kebab och skrattade lite till och jag riktigt kände hur rummen i min ensliga lägenhet värmdes av känslorna, skrattet och pratet. Helt enkelt underbart. Det enda som fattades var min äldsta son, men vi tar det som det kommer.

Jag tror att jag skrämde livet ur min dotters pojkvän. Hua vad kul det var att driva med honom. Det är ju liksom min lilla dotter han kladdar på. Men han ska vara ok enligt äldsta sonen så då får jag väl tro det då. Men han ska veta sin plats :-)

Sen var det tid för uppbrott. Jag fick åka med in till staden där jag handlade cigaretter och en gnutta öl. Sen tog jag bussen till mina gamla kvarter och bara satte mig i en liten dunge, lade av mig överrocken på en sten och bara nöt av livet. Mina barn hade besökt mig, vi hade det förbaskat bra ihop, min yngsta sons mor pratade med mig som om jag vore en människa och det gladde mig oerhört., Solen sken och jag skulle hem till min kloka kvinna och Kita.

Sedan dess så har jag tagit med mig Chips, katten, hit och min dator och lite ditten och datten. Men detta är inte mitt hem. Det är min kvinnas borg. Min borg har jag kvar och det tror jag passar oss båda utomordentligt bra just nu. Vi pratar, kysses och bara är. Bara är. Min kära katt har bestämt sig för att hon inte gillar Kita, hunden. Men det går lite bättre dag för dag.

Nä. Nu ska jag nog dricka en pilsner och röka en cigarett och sedan ska jag krypa ner i sängen. Gottigt så.




Här har ni ett urval av ögnblicksbilder från mina senaste dagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback