WoBWorld

Helt otroligt. Jag har banne mig slagit ett nytt rekord, just när jag trodde att jag var färdigt med att slå något överhvudtaget. Tanken var att jag skulle lägga mig och läsa lite innan bussen gick igår. Sidådär 18-19 timmar senare vaknar jag. Hur är det ens möjligt? Att jag är trött kan väl ha sina små förklaringar i det ena eller det andra. Men att förova sig på kvällen? I ett halvt dygn? Hur tusan går det till?

Dessutom har jag drömt precis hur mycket mardrömmar som helst. Det har varit tidsresor, märkliga dimensioner som inte finns, evighetespromenader runt ett Borås som inte finns där en enorm sjö mitt i ett bostadsområde spelat en stor roll. Ghetton och rädsla för mina barns väl och ve. Vad det är som gör att man inte vaknar av den nk adär enorma skräcken kan jag banne mig inte svara på.

Så nu har jag i alla fall vaknat till och druckit lite kallt kaffe, rökt en cigarett, ringt ett mycket ångerfullt samtal till Motivationsenheten och funderar nu på att hoppa in i duschen. Det allra otroligaste är att jag fortfarande är bedövande trött. Men att ens närma sig sängen verkar totaltkorkat så det får jag väl undvika kan jag tro.

Tänk att jag aldrig ska kunna lära mig att göra något med lite måtta. Antingen sover jag inte alls, eller så sover jag hela tiden. Ändå har jag inte gjort något alls de senaste dagarna som kunde förklara den där sömniga känslan i kroppen. Ingen skörlevnad, inga execcer.

Jaja. Nog om det. Det är dags att vakna som sagt. Få lite fart och någon jäkla ordning på saker och ting innan det ballar ur totalt.

Strange days indeed.