Det är därför jag lever. Tro mig. Snälla tro mig

Så jag trampar fel ständigt. Faller och ramlar och tumlar och rumlar och har ingen som helst aning om vart mitt liv eller mina känslor ska ta mig hädandefter. Men även jag har en grund. En låt jag hörde första gången 1977, någon månad efter mina skolår börjat och all den smäådelse som formade mig tog fart. Men jag hade alltid, ALLTID, detta i ryggen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback