En bot mot panikångest?
Men. Forskningen går vidare, gudskelov. Nu har man bland annat kommit på att människor med panikångest har en förändring i hjärnan som faktiskt går att se, att bevisa. "Forskarna upptäckte att patienter med panikångest har högre koncentrationer av signalsubstanser som kallas orexiner i sin ryggmärg, än personer utan panikångest."
Helt plötsligt ser man ett ljus i tunneln. För det första att man kanske kan komma på ett bra botmedel. För de som finns är ju ärligt talat inte så att man jublar över lycka av att få dem. Men även att man kanske kan få ett slut på alla dessa påståenden om att man är karaktärslös.
En nåd att stilla bedja om.
Det är precis som människor som tror att man kan säga till någon som är deprimerad att "ta sig i kragen". Depression är en sjukdom, men det är det nog inte många som vet. Ordet används på fel sätt, folk säger att de är deprimerade när de egentligen inte är det, och samma med panikångest. Folk fattar inte, man kan nog inte fatta om man inte varit där själv. Jag kan själv inte fatta fullt ut, men jag är i alla fall medveten om det. Och jag har en annan grej som ingen jävel tycks fatta heller, en ätstörning. Man vill ju inte direkt, det bara blir.
Jo det är ju det där som är ett problem med att vara en smula olycklig i en värld av människor som är säkra på att deras egna lycka beror på dem själva och inget annat. Men inget är hopplöst, inget är slut förrän man är död och begraven. Så vi fortsätter väl kämpa på? :-)
Jo jag fortsätter läsa din blogg, för du gör det så bra. Idag kan jag oxå höra det du skriver. Vet inte vad jag ska säga om det.
Jag önskar dig ett Gott Nytt År!
Kram
Tack och detsamma önskar jag dig Kristina! :-)