Kontemplation

Nyårsafton 2009. För 10 år sedan vad mitt liv en katastrof. Jag hade bara börjat falla, men det visste jag inte då. Jag trodde i min enfald att jag inte kunde ramla hårdare eller längre ner. Det där oerhört viktiga tolvslaget stod jag på min moders toalett och grät bittra tårar för att jag hade slängt bort det som var viktigt i mitt liv.

Nu är livet helt annorlunda. Jag har plockat upp allt som jag i mitt vansinne har spridit omkring mig. Solen skiner och på Viskan ligger isen som ett lock över våren. Jag har det bra. Förbannat bra. Betydligt bättre än jag förtjänar. Egentligen. Förutom allt för många överviktskilo så är jag fysiskt frisk som ett lyckligt barn. Allt kaos inne i skallen har jag börjat sortera och få ordning på. Jag är inte i närheten av att förstå mig själv än, men jag är på väg att lära känna mig.

Kvällen ska jag spendera tillsammans med katten, röka en cigarr och sedan somna lycklig i mitt eget hem. Det kunde gått så mycket värre om jag inte haft människor som förlåtit mig gång på gång och gett mig alla de där chansera jag behövde för att ställa mig upp på knä och sikta mot himlen, fast den var så långt bort och så dimmig.

Jag tror jag ska dammsuga lite. Putsa borden och sedan värdigt gå in under det varma vattnet i duschen för att få bort allt lukt av rök och nederlag. En anspråkslös nyårsafton. 10 år är till ända. Nu följer 10 goda år och vad som sedan sker vet jag inget om. Men jag har bestämt mig för att inte lida mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback