En smula obehag
Det var då själva fan också. Ännu en dag med alldeles för lite sömn och den där obehagliga känslan av en dov depression i kroppen. Nu vet jag ju att det kommer att gå över om någon timma så det är liksom ingen större fara med det hela. Men det retar mig. Jag skulle helst bara... ja jag vet inte. Jag känner mig lite som att det vore läge att bara dra från allt, sticka till nått varmt land, ligga på en strand och fundera över livet medan man sakta men säkert skaffar sig hudcancer och skrumplever.
Men det är väl bara att stå ur i kylan och snön och hoppas på att solen snart gör sitt jobb. Den där globala uppvärminingen skulle sitta kalas nu. Troligen beror en del av den där obehagliga känslan jag har i mitt bröst på en kombination av missnöje med att jag inte tycks lyckas att utföra ens de allra enklaste handlingar, som att städa här hemma, sluta röka, börja motionera och allt det där andra som jag lovat mig själv att sköta. Så svaret på det hela är väl att börja göra allt det där jag inte gör. Svårare än så är det ju faktiskt inte.
Man tittar på korten av sig själv, de som är hyggligt nya och ser en uppsvullen sate som ser ut att dingla framför hjärtinfarkten som en köttbit framför en hungrig hund. Det där får jag sannerligen göra något åt. Bland allt annat jag får ta tag i. Det är ju faktiskt inte så konstigt att man inte mår optimalt när man dras med en övervikt på 30 kilo eller nått sånt. Har man dessutom en så dålig kontition att man svettas bara av att pinka så är det dags för lite promenader.
Det enda jag har att skylla på är egentligen att jag inte hittat nått trevligt ställe att promenara på här ute i Viskafors. På Sjöbo, där jag bodde innan, fanns det precis hur många trevliga promenadvägar som helst. Här kan man liksom bara gå längs med vägen och det tar bort lite av trevnaden med långtradare som blåser förbi så att håret under armarna fladdrar.
Dålig bortförklaring? Jo jag vet. Jag har hamnat i nått sorts vakum som jag inte riktigt lyckas ta mig ur verkar det som. Umgås med ingen, gör inget, utför inget. Inte undra fan på att man har lite svårt att finna en anledning till att gå upp på morgonen. Jösses. Det värsta är ju att jag vet allt det där. Mycket väl till och med.
Nä. Precis som igår så får jag sätta igång och börja göra nått av dagen så kommer jag må bättre. Det vet jag ju. Så. Vad sitter jag här och svamlar för? Upp och iväg vettja :-)
Men det är väl bara att stå ur i kylan och snön och hoppas på att solen snart gör sitt jobb. Den där globala uppvärminingen skulle sitta kalas nu. Troligen beror en del av den där obehagliga känslan jag har i mitt bröst på en kombination av missnöje med att jag inte tycks lyckas att utföra ens de allra enklaste handlingar, som att städa här hemma, sluta röka, börja motionera och allt det där andra som jag lovat mig själv att sköta. Så svaret på det hela är väl att börja göra allt det där jag inte gör. Svårare än så är det ju faktiskt inte.
Man tittar på korten av sig själv, de som är hyggligt nya och ser en uppsvullen sate som ser ut att dingla framför hjärtinfarkten som en köttbit framför en hungrig hund. Det där får jag sannerligen göra något åt. Bland allt annat jag får ta tag i. Det är ju faktiskt inte så konstigt att man inte mår optimalt när man dras med en övervikt på 30 kilo eller nått sånt. Har man dessutom en så dålig kontition att man svettas bara av att pinka så är det dags för lite promenader.
Det enda jag har att skylla på är egentligen att jag inte hittat nått trevligt ställe att promenara på här ute i Viskafors. På Sjöbo, där jag bodde innan, fanns det precis hur många trevliga promenadvägar som helst. Här kan man liksom bara gå längs med vägen och det tar bort lite av trevnaden med långtradare som blåser förbi så att håret under armarna fladdrar.
Dålig bortförklaring? Jo jag vet. Jag har hamnat i nått sorts vakum som jag inte riktigt lyckas ta mig ur verkar det som. Umgås med ingen, gör inget, utför inget. Inte undra fan på att man har lite svårt att finna en anledning till att gå upp på morgonen. Jösses. Det värsta är ju att jag vet allt det där. Mycket väl till och med.
Nä. Precis som igår så får jag sätta igång och börja göra nått av dagen så kommer jag må bättre. Det vet jag ju. Så. Vad sitter jag här och svamlar för? Upp och iväg vettja :-)
Kommentarer
Trackback