WoBWorld

Jisses vad jag har sovit. När jag gick ut, eller snarare stapplade ut, i köket och tände lampan så var det första jag fick se en stor fluga som yrade omkring vid diskbänken. "Jkälp, jag har sovit till juni", var den första tanken som ploppade upp i skallen. Sen sansade jag mig och tittade ut genom fönstret och inte var det något juni som mötte mig inte. Snarare snö, vinter och det såg ut att vara jättekallt. Så det blev en kopp kaffe och en cigg (jo jag vet, det går sisådär det där med att sluta röka).

Men jag behövde sannerligen den där sömnen. Jag hade bara lyckats skrapa ihop 6 timmars sömn mellan onsdags morgon och måndag morgon. Så igår morse, efter att ha varit vaken i prick 48 timmar, så letade jag fram min salige fars gamla sömntabletter och somnade som en sten efter en timma och sov sedan i ett dygn. Visserligen vaknade jag upp några gånger för att pinka och dricka lite vatten men det mesta sov jag.

Jag bara måste be om mina sömntabetter när jag går till terapin i veckan. Jag kan helt enkelt inte få någon vettig sömnrytm utan dem. Det blir precis som när jag jobbade, innan jag fick sömntabletterna utkrivna, att jag lätt kan vara vaken i två, tre kanske 4 dygn utan att sova. Eller att jag vara sover 1-2 timmar per natt. Man blir ju knäpp av det. Sen sover jag som en stock när jag väl somnar.

Men nu är jag pigg och glad igen. Frisk är jag med. Inte ens skuggan av känslan av att vara sjuk. Så gott. Så idag blir det mycket att göra. Ska in till stan för att hälsa på tant mamma, städa, fixa och dona.

Så det är väl bara att sätta igång :-)