WoBWorld

Jodå. Jag är härmed proffesionell idiot. Jag ramlade väl iväg till doktorn igår, blev lite dunkad på och blodprovstagen och allmänt förhörd, läkaren himlade med ögonen, suckade djupt och frågade varför i hela fridens namn jag hade dröjt så med att komma dit eftersom hela jag var en enda stor lunginflammation. Tja, vad svarar man på det liksom? Det blev ju inte bättre av att maqn stolt förklarade att man minsann är sjuksköterska och har misstänkt det där i mer än en vecka. Jodå, jag fick mig en skopa ska ni veta.

Nja, det var sagt med en hel del humor, rasande trevlig doktor, men jag fick en och annan liten fisk varm. Bland annat frågande läkaren om jag var en sån som tyckte det var kul att bli inlagd med dropp och få besök av oroliga anhöriga som kommer med vindruvor.

Sen fick jag mig även en liten föreläsning i allmän hälsovård. På frågan om jag motionerar så sade jag att "det gör jag visst det, jag går till köket flera gånger om dagen". Det räcker visst inte. Männskan pratade om promenader. Ute. Sluta röka. Inte dricka. Jösses. Jag har inte tid med sånt. Jag måste ju... hm.. jag måste... eh... tja. Nått.

Ja, det hela slutade med en tur till apoteket, lite antibiotika och ser man på. Två doser senare så kunde jag sova en hel natt utan att vakna titt som tätt av hosta, svettningar och allmän känsla av att strax dö. När jag vaknade nu i morse så kom katten för första gången på en vecka och lade sig bredvid mig eftersom jag inte exploderar i hostattacker hela tiden. Ingen feber. Pigg som en liten hermelin. Visst hostar jag än, men nu så rycker det inte i tåna när jag gör det längre.

Jösses. Jag känner inte ens för att ligga kvar i sängen utan vill upp och ut i världen. Fast det får vänta tills i morgon. Eller, jag ska ut och handla lite, men det känns inte som något oöverstigligt längre. Sen ska jag ligga i sängen hela dagen och vila så att jag inte förstör den goda effekten av antibiotikan. I morgon är det nog dags att börja leva lite normalt igen. Bland annat MÅSTE jag städa här i lägenheten. Det ser ut som helvete i sovrummet och köket. Vardagsrummet är helt ok men lite dammigt, men där jag jag ju inte varit på evigheter heller.

Så. Såhär i efterhand så kanske man skulle knatat iväg redan förra veckan. Eller ännu bättre, veckan före den. Men men. Nu är jag ju som sagt utsedd till dummast i Viskafors så jag får ta den smällen. Sen får jag nog ta tag i det där med rökningen och motionen tror jag. Speciellt rökningen. Man kan raljera om det hela och vifta bort de egna tankarna på en ond bråd död men ärligt talat så vet jag ju själv ur urbota dumt det är att röka. Speciellt som man snusar med.

Tja. En friskare, visare, ärligt talat lite småskraj WoB är det som vaknade i morse. Det går visst inte att leva som om man är 20 när man snart är 40. Fan vet om inte jag med skulle sätta mig på en motionscykel då och då.