En kvinna envis som en åsna, bland andra likheter med djuret.
Nä nu får det allt bli lite fart på mig. Sitta här och fundera löser inte rastlösheten i min kropp. Igår blev jag en smula nere efter att ha först pratat med min yngsta son över msn och sedan med hans ömma moder över telefonen. Saken jag ville diskutera var att både jag och sonen vill att han ska kunna sova över här hos mig någon gång snart. Det är ändå 3 år sedan sist. Men inte gick det inte. Nope. Rakt av. Hon använde sitt vanliga anfall med att beskylla mig för att "inte vara i balans" vilket kan betyda att jag är allt från full till ledsen. Jo, sade jag, jag är "ur balans" eller snarare förbannad över att hon tycker sig ha sådan makt att hon kan hindra grabben att träffa sin pappa annat än små stunder då och då. Vad är det som gör henne så mycket bättre än mig? Varför får jag inte ens förfrågan om att komma på utvecklingssamtal? Bara en sån sak.
Min teori är att hon helt enkelt vill leva sitt liv med "sin" familj och helst låtsas att jag inte finns. Tänk vad bekvämt för henne. Att bara bortse från sin sons fader. Alla rön som säger att ett barn behöver sin far förkastar hon och sätter sig på höga hästar där hon och endast hon kan bestämma vad som är bäst för barnet. Helt märligt sätt att tänka på som jag inte förstår alls. Hon använder samma grej varje gång saken kommer på tal. "Du låter inte nykter". Nähä? Hur ska jag göra för att få männskan att förstå att jag ärnykter när hon redan har utsett sig till enfaldig (sic) domare över hela frågan?
Jag funderar nu på att faktiskt dra saken till sin spets och vända mig till myndigheterna. Trots att jag inte är den bästa förebeilden så är jag medveten om detta och kan diskutera saken med min son som är 13 år i år och snart kommer att revoltera mot sin moder och då vore det bäst för henne om hon inte mjuknar upp lite och klipper navelsträngen lite. Annars kan det sluta illa är jag rädd för. Ju mer man har att revoltera mot ju hårdare tar man i.
Jaja. Det där får jag fundera lite mer på, men en lösning måste komma till stånd på det hela. Varken jag eller min son har någon anledning till att ta den där skiten mer.
I vilket fall som helst så fick jag svårt att sova i natt och försov mig kraftigt. Men jag får väl bara säga som det är i morgon på Motivationsenheten och kanske rådfråga dem vad jag kan göra i saken och jag lurar även på att ta upp det hela med min socialsekreterare.
Så nu sitter jag och har druckit lite kaffe, lyssnar till Motörhead för att skaka av mig lite ilska och fundera på att ta en lång promenad för att tömma skallen lite. Det är sådana här saker som gör mig uppskakad och jag har ingen som helst lust att känna så. Så. En cigg, in i duschen och sedan på med kläder och ut i friska luften.
Min teori är att hon helt enkelt vill leva sitt liv med "sin" familj och helst låtsas att jag inte finns. Tänk vad bekvämt för henne. Att bara bortse från sin sons fader. Alla rön som säger att ett barn behöver sin far förkastar hon och sätter sig på höga hästar där hon och endast hon kan bestämma vad som är bäst för barnet. Helt märligt sätt att tänka på som jag inte förstår alls. Hon använder samma grej varje gång saken kommer på tal. "Du låter inte nykter". Nähä? Hur ska jag göra för att få männskan att förstå att jag ärnykter när hon redan har utsett sig till enfaldig (sic) domare över hela frågan?
Jag funderar nu på att faktiskt dra saken till sin spets och vända mig till myndigheterna. Trots att jag inte är den bästa förebeilden så är jag medveten om detta och kan diskutera saken med min son som är 13 år i år och snart kommer att revoltera mot sin moder och då vore det bäst för henne om hon inte mjuknar upp lite och klipper navelsträngen lite. Annars kan det sluta illa är jag rädd för. Ju mer man har att revoltera mot ju hårdare tar man i.
Jaja. Det där får jag fundera lite mer på, men en lösning måste komma till stånd på det hela. Varken jag eller min son har någon anledning till att ta den där skiten mer.
I vilket fall som helst så fick jag svårt att sova i natt och försov mig kraftigt. Men jag får väl bara säga som det är i morgon på Motivationsenheten och kanske rådfråga dem vad jag kan göra i saken och jag lurar även på att ta upp det hela med min socialsekreterare.
Så nu sitter jag och har druckit lite kaffe, lyssnar till Motörhead för att skaka av mig lite ilska och fundera på att ta en lång promenad för att tömma skallen lite. Det är sådana här saker som gör mig uppskakad och jag har ingen som helst lust att känna så. Så. En cigg, in i duschen och sedan på med kläder och ut i friska luften.
Kommentarer
Trackback