WoBWorld

Äsch vilket bakslag. Jag somnade igår kväll när jag bara skulle vila lite innan Morden i Midsomer och sedan dess har jag sovit. Försovit mig? Jomen. Minst sagt. Natten och morgonen har dessutom varit full av mardrömmar och när jag nu vaknade så känner jag mig helt och fullt obehagligt till mods. Det har varit drömmar om död och elände och hela jag är spänd som en fiolsträng. Inte har jag ringt till arbetet för att förklara vad som hänt, inte har jag ringt till Motivationsenheten för att berätta varför jag inte kommit, inte har jag plockat upp tvätten från tvättstugan. Inget har jag fått gjort och jag mår riktigt eländigt.

Ett stort fall tillbaka till gamla dagar men det är väl bara att plocka ihop sig igen och försöka få lite ordning på saker och ting. Man kan väl inte begära att saker och ting ska ordna sig på en kvart. Men det känns lite ruttet att jag ska falla så hårt när allt har funkat så bra de sista veckorna. Fast det kanske är så här det ska vara. Det går inte fort att skapa nya vanor och regler för livet. Och den här enorma tröttheten jag känner hela tiden gör väl sitt för att sömnen ska vara både djup och oroligt kan jag tro.

Så nu ska jag sätta på lite kaffe, hämta upp tvätten, ringa till Motivationsenheten och försöka äta nått och sedan är det dags att börja om igen, igen.

Dessutom är det varmt ute. Det är inte så illa det inte.