Ännu en dag har snart gått
Dagarna rullar på och snart har jag bara 4 dagar kvar av min vistelse här på motivationsenheten. Det har varit tre och en halv veckors omtumlande upplevelse. Tankar och känslor har rusat i kroppen och knoppen och jag har kommit fram till en rad olika slutsatser som betyder väldigt mycket för min framtid om jag lyckas upprätthålla min nuvarande entusiasm.
Idag har jag varit i Knalleland med en av de inskrivna. Vi snurrade runt på Myrorna och lite andra affärer för att bland annat hitta en jacka till honom. Helt plötsligt kändes det som om det var det naturligaste i världen att gå i folkmyllret helt nykter och vara glad, ja rent av på ett stålande humör. Så många mentala låsningar har öppnats och ännu mer fobier verkar, ialla fall för tillfället, flytt sin kos. Jag tror jag är väldigt mycket i jämvikt för tillfället och det har jag inte varit på många, många år. Nästan inte sedan 1991 då där allt det här med panikångest och sedemera bruk och missbruk av alkohol började.
Senare så var min socialsekreterare här och vi hade ett litet möte med en av de två terapeuterna här där vi bland annat diskuterade saker som hur jag har utvecklats här och hur jag tänker om framtiden. Resultatet blev att det är viktigt för mig att komma i någon form av sysselsättning å det snaraste. För att upprätthålla den styrka jag fått genom att interagera med andra människor. Det gladde mig oerhört att höra att terapeuten ansåg att jag har blivit en viktig person för flera av de andra boende här på enheten. Själv kunde jag meddela att jag äntligen kände igen mig själv igen efter alla dessa år när jag halkat omkring på livets isglatta yta.
Det är lite ovisst hur det kommer att se ut nu i den närmaste framtiden, men ett förslag var att jag ska börja i det som kallas för "fixartjänst" där det går ut på att man hjälper äldre med olika göromål som inte hemtjänsten utför. Vädra mattor och sånt. Låter helt ok för mig att starta så. Sen pratade vi lite om att jag kanske skulle återvända hit om några veckor när verksamheten bara är på dagtid, för att så att säga återvända till den miljö som gjort mig gott efter att ha provat på det "riktiga livet" i några veckor.
Nu sitter jag och lurar lite på att bara ta det lugnt resten av dagen. Lugn och ro är underskattat. Igår sov jag bort det mesta av dagen eftersom jag var en smula förkyld med lite feber och annat elände, men idag har jag bara mått toppen.
Så. Strax middag och sedan tv och sedan läsa lite och sedan sova. Precis så som livet bör vara mellan varven.
Idag har jag varit i Knalleland med en av de inskrivna. Vi snurrade runt på Myrorna och lite andra affärer för att bland annat hitta en jacka till honom. Helt plötsligt kändes det som om det var det naturligaste i världen att gå i folkmyllret helt nykter och vara glad, ja rent av på ett stålande humör. Så många mentala låsningar har öppnats och ännu mer fobier verkar, ialla fall för tillfället, flytt sin kos. Jag tror jag är väldigt mycket i jämvikt för tillfället och det har jag inte varit på många, många år. Nästan inte sedan 1991 då där allt det här med panikångest och sedemera bruk och missbruk av alkohol började.
Senare så var min socialsekreterare här och vi hade ett litet möte med en av de två terapeuterna här där vi bland annat diskuterade saker som hur jag har utvecklats här och hur jag tänker om framtiden. Resultatet blev att det är viktigt för mig att komma i någon form av sysselsättning å det snaraste. För att upprätthålla den styrka jag fått genom att interagera med andra människor. Det gladde mig oerhört att höra att terapeuten ansåg att jag har blivit en viktig person för flera av de andra boende här på enheten. Själv kunde jag meddela att jag äntligen kände igen mig själv igen efter alla dessa år när jag halkat omkring på livets isglatta yta.
Det är lite ovisst hur det kommer att se ut nu i den närmaste framtiden, men ett förslag var att jag ska börja i det som kallas för "fixartjänst" där det går ut på att man hjälper äldre med olika göromål som inte hemtjänsten utför. Vädra mattor och sånt. Låter helt ok för mig att starta så. Sen pratade vi lite om att jag kanske skulle återvända hit om några veckor när verksamheten bara är på dagtid, för att så att säga återvända till den miljö som gjort mig gott efter att ha provat på det "riktiga livet" i några veckor.
Nu sitter jag och lurar lite på att bara ta det lugnt resten av dagen. Lugn och ro är underskattat. Igår sov jag bort det mesta av dagen eftersom jag var en smula förkyld med lite feber och annat elände, men idag har jag bara mått toppen.
Så. Strax middag och sedan tv och sedan läsa lite och sedan sova. Precis så som livet bör vara mellan varven.
Kommentarer
Postat av: ak
nu är det bara framåt som gäller!
Trackback