Underbara dagar

Idag vaknade jag full av kraft vid 7 tiden på morgonen. Solen sken, kaffet var varmt och det var helt underbart att sitta på trappen och röka dagens första cigarett. Jag är uppfylld av goda tankar, en känsla av att allt är möjligt i detta nya livet som jag själv, med hjälp från duktig personal, skapar. Jag måste säga att jag trivs verkligen här. Allt går enligt planerna, jag är på väg till ett liv där inte alkoholen har kontroll över mig utan där jag själv är autonom och kan ta besluten själv och dessutom vara välfungerande i samhället.

Men mitt i allt det där så finns givetvis tankarna på hur det kommer att vara när jag kommer hem den 15/6 och ska konfronteras med den stora världen. Där då jag inte kan ägna dagarna åt att filosofera kring livet och mig själv och där man behöver ta i allt från ekonomi, relation med min älskade kvinna och viktigast av allt, hålla mig nykter utan tvånget utanför. Men just nu känner jag mig starkare än någonsin. En rad olika fobier har försvunnit, blivit avväpnade. Jag känner mig fri som en fågel och oändliga möjligtheter har öppnat sig för mig.

Det enda som förmörkar mitt sinne är tanken på allt som jag förlorat under de senaste 10 åren. Människor, självkänsla, stolthet, kreativitet, ekonomi, arbete, körkort. Och det utan att jag kan komma ihåg speciellt många tillfälen där jag har haft roligt på grund av mitt missbruk. Den mesta tiden har gått åt till att sitta i ensamhet och dricka för at hålla den kvävande ångesten på avstånd eller att försöka desperat höja promillehalten dagen efter så att bakfylleångesten inte ska kväva mig.

Dock, hur man än vänder och vrider på saken så har jag några enstaka gånger haft riktigt roligt med alkoholen. Att festa med sina vänner i flera dagar, skratta åt totalt skruvade saker och diskutera det lite djupare livet. Men som sagt, det har varit mycket sällan. För det mesta har det varit en desperat jakt på frid i själen och kroppen och ett klösande och skrikande behöv att få lite sömn. Men nu sover jag utan några sömntabletter, klarar mig nästan helt utan lugnande och ser för tillfälet inget som helst behov att dricka alkohol. Men jag hoppas att jag kommer till en punkt där jag plockat bort anledning efter anledning till att falla tillbaka i samma mönster så att jag kan umgås med alkohol på ett vettigt och förnuftigt sätt. Det vore det ultimata. Men vi får se.

Idag hade jag uppföljningsmöte med min socialsekreterare och min kontaktman på enheten och jag kände mig stolt och hedrad att få höra att jag har kommit väldigt långt i mitt arbete och att jag har god förmåga att reflektera och även sätta ord på mina känslor. Men det hänger nog i hop med mitt myckna läsande och dessutom givetvis med mitt skrivande. Men det känns bra att få bekräftelse på att man går frammåt. Det känns till och med väldigt gott.

Jag fick även höra att jag alltid är så positiv och då kom frågan om det kommer från hjärtat och jag kan ärligt säga att så är det. Jag trivs väldigt bra här. Bra personal och dessutom tycker jag att vi i gruppen som är inskrivna här är ett väldigt bra gäng som oftast har det väldigt roligt trots det allvarliga sammanhang vi är i. Själv har jag som vanligt tagit platsen som klassens clown, men det beror mest på mitt enorma behov att alltid vara i mitten i ett socialt sammanhang och att jag dessutom älskar att få andra att skratta. Man vet ju själv hur mycket lättare livet är om man får skratta lite titt som tätt.

Vi gick igenom de mål som var uppsatta kring min vistelse här och jag kan ärligt säga att måluppfyllelsen går mycket bra. Dessutom lade vi idag till att jag vill öka min diciplin och organisatoriska förmåga. Det där ständiga framskjutandet av viktiva saker skapar ju bara ångest i sista änden när man känner att man inte fixar att få allt på plats. Som mitt skrivande. Jag brukar oftast vänta på inspiration innan jag sätter mig ner för att skriva, men då tar det ju en evighet att få mina projekt klara. Så jag har bestämt mig för att varje dag, oavsett om jag har inspiration eller inte, skriva lite på min poesi och/eller mina noveller och romaner. Man måste ha ett mål och mitt är att bli utgiven. Jag tror absolut inte på att pengar kommer ramla in eller att de kommer sälja bra, men bara känslan av att kunna peka på en bok och säga att "den har jag skrivit". Jag har redan börjat med att försöka skriva en dikt om dagen och det funkar bra trots initial brist på inspiration. Man kommer snart in i ett flöde som gör att tankar och känslor frigörs och kan omvandlas till ord.

Till helgen har jag fått "permission" från fredag eftermiddag till söndag dito. Det ska bli skönt att prova på det riktiga livet, att vakna upp bredvid min varma kvinna och dricka kaffe i köket tillsammans med hunden Kita och paret Fogel. Ett litet test av hur stark jag är.

Idag ska jag ha terapisamtal klockan 13 sen ska jag åka med min vackra kvinna till läkaren. Hon ville ha med mig som stöd och det känner jag är högprioriterat och väldigt viktigt för vår relation. Jag vill att hon ska känna att jag finns här för henne och att jag stödjer henne när hennes egen kraft sviktar.

Men nu ska jag ta en kopp kaffe om det finns nått och sedan skriva en dikt som jag börjat på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback