WoBWorld

Så där ja. Då har jag provat på livet utanför de fyra väggarna på motivationsenheten. En liten dos av det riktiga livet. Resultatet? Strålande. Jag har upptäckt att livet är så underbart utan alkohol. Att leva utan den tvångströja som alkoholen blivit för mig. Att gå ut med hunden på en promenad utan att känna sig tvungen att ta med sig en öl för att jag kanske skulle få ångest mitt i allt. Att titta på tv på kvällen och faktist komma ihåg vad jag sett. Att vakna på morgonen och vara nyfiken på vad dagen kommer att innebära.

Nä, jag dömer inte alkoholen till döden. Men jag kommer att göra allt för att jag själv inte ska hamna i samma situation som jag varit i de senaste åren där allt jag gjorde, varje andetag, varje intryck, var färgat av rusets dova ljud. Säkerligen kommer jag att dricka igen. Något annat kan jag inte se. Men jag vägrar hamna i samma mönster.

Fast jag har ju gjort den fantastiska upptäckten att jag faktiskt är stark nog i mig själv för att brottas med livets alla upp och nedgångar. Jag behöver inte längre min napp på samma sätt. Nu vet jag att en del tar sig för pannan och säger till sig själva, "karln är galen. Han pratar om sitt missbruk som något man kan få kontroll över". Yeps. Så är det. Det gör jag. Men inte ens experterna runt mig kräver något annat. Saken är ju att om man kan känna varför man dricker och sedan rätta till den saken så är halva problemet löst. Dagarna när man pratade om att en alkoholist inte ens kunde lukta på en lättöl utan att hamna i diket är gågna. Det hela beror lite på vilket sorts missbruk man har.

Själv har jag druckit för att döva min ångest eftersom jag inte trott mig vara mäktig nog att hantera ångesten på egen hand. Men nu vet jag att jag kan kontrollera min ångest själv, utan nappen. Det är inte det att jag är "frisk", men jag är på väg mot att bli det. Så klart kommer det dagar när jag blir svagare än jag är nu, men om jag fortsätter processen jag är inne i nu så ser jag ljust på framtiden. Så länge jag inte släpper taget igen, som jag gjorde tidigare.

Just nu så ser jag bara positivt på ett liv utan att vara fången i ett missbruk. Min lust att dricka är noll och intet just för att jag för tillfället inte har något att döva. Livet är just som jag vill det ska vara och jag är på rätt plats i rätt tid för en gångs skull.

Här hemma har jag gjort vardagliga saker hela helgen. Sovit väldigt mycket, men det är nog mest att jag känt tryggheten här och kunnat slappna av. Att vara naturligt trött har jag inte varit på många år och det är underbart att känna hur kroppen blir alldeles tung och huvudet svävar bort bland molnen. Att sova utan fylledrömmar och att vakna utan att behöva fundera på om det finns något att dricka eller att vakna och inte behöva fundera på hur jag ska ta mig igenom dagen nykter.

Tyvärr har jag nog varit ett uselt sällskap åt min kvinna. Sovit, ätit och tittat på usel fotboll. Men jag är säker på att jag kommer att bli lite roligare att umgås med när jag väl är hemma för gott så att säga.

Nä. Nu ska jag ut i solen med hunden och sedan ta en dusch och sedan ska jag väcka kvinnan med kaffe på sängen. Rösta ska jag göra med, lite senare. I etermiddag är det dags att åka tillbaka till Motivationsenheten och fortsätta växa.

Ha en undebar dag. Det ska jag ha.