Ångra sig?
Ah vilken underbar dag. Idag känner jag inte alls för att reta upp någon. Igår kändes det väldigt, VÄLDIGT kul att retas. Jag satt här i min lilla värld och ville liksam reta och jag tror banne mig att jag lyckades. Så kul. Usch och fy vad kul. Men idag är jag betydligt mer ödmjuk. Jag vill smeka dig medhårs och inte reta upp någon alls.
Jag har fått noll sömn känns det som. Min kära livskamrat, Chips, katten, har sannerligen gått enligt alla kattböcker och blivit totalt tokig sedan hon blev steriliserad. Hon ska ligga tätt, tätt bredvid mig och om jag somnar och slutar klappa henne så får jag en mycket bestämd tass på näsan. Om jag då ignorerar den så får jag en ännu mer bestämd tass på samma näsa. Så det är bara att vakna till och klappa. Sen börjar vi om.
Jag vet inte. Som sagt. Solen skiner ute. Jag är såååå jävla trött och inte alls på rethumör. Hm. Nu kom jag visst tillbaka till början på det här inlägget. Så vad finns det mer att berätta? Precis ingenting och jag är faktiskt väldigt nöjd med det. En ny vecka har tagit sin början, posten ramlade precis ner i brevlådan och jag kommer på att jag inte ätit sedan i fredags. Så börjar ännu en vecka i mitt lilla anspråkslösa liv medan jag planerar hur jag ska kunna chocka världen igen. Beatles gäller fortfarande. Det där är som det är liksom.
Så. Innan jag har mer att säga ska jag nog sätta på lite kaffe. Röka tusen cigaretter. Kolla posten. Rensa kattlådan.
Rensa? Nä. varför det? Så klart jag inte rensar. Allt ska stå kvar. Det lockar mig oändligt att det kommer att finnas spår av min egen lilla privata galenskap i all oändlighet. Visst kan jag vrida mig i ångestplågor över vad jag har skrivit, vad jag har tänkt. Men hur ska man rymma från sina egna tankar liksom? Så jag står där jag ligger och hittar på ett eget litet språk allt eftersom.
Kaffe var det ja.
Jag har fått noll sömn känns det som. Min kära livskamrat, Chips, katten, har sannerligen gått enligt alla kattböcker och blivit totalt tokig sedan hon blev steriliserad. Hon ska ligga tätt, tätt bredvid mig och om jag somnar och slutar klappa henne så får jag en mycket bestämd tass på näsan. Om jag då ignorerar den så får jag en ännu mer bestämd tass på samma näsa. Så det är bara att vakna till och klappa. Sen börjar vi om.
Jag vet inte. Som sagt. Solen skiner ute. Jag är såååå jävla trött och inte alls på rethumör. Hm. Nu kom jag visst tillbaka till början på det här inlägget. Så vad finns det mer att berätta? Precis ingenting och jag är faktiskt väldigt nöjd med det. En ny vecka har tagit sin början, posten ramlade precis ner i brevlådan och jag kommer på att jag inte ätit sedan i fredags. Så börjar ännu en vecka i mitt lilla anspråkslösa liv medan jag planerar hur jag ska kunna chocka världen igen. Beatles gäller fortfarande. Det där är som det är liksom.
Så. Innan jag har mer att säga ska jag nog sätta på lite kaffe. Röka tusen cigaretter. Kolla posten. Rensa kattlådan.
Rensa? Nä. varför det? Så klart jag inte rensar. Allt ska stå kvar. Det lockar mig oändligt att det kommer att finnas spår av min egen lilla privata galenskap i all oändlighet. Visst kan jag vrida mig i ångestplågor över vad jag har skrivit, vad jag har tänkt. Men hur ska man rymma från sina egna tankar liksom? Så jag står där jag ligger och hittar på ett eget litet språk allt eftersom.
Kaffe var det ja.
Kommentarer
Trackback