WoBWorld

Jag gråter. Jag skriker. jag svär. För det jag kommer från. JAG KAN inte glömma vart jag kommer från. När jag växte upp så var jag älskad, men hatad. Jag var jag. Mig. Jag vägrade vara som alla andra. Alla i skolan slog mig, dom hatade mig, jag kände varje dag att jag inte ville dit. Jag ville inte var där. Jag ville vara i mitt stora barndomsrum och leka att jag var Elvis eller Ringo och när jag väl förstod vad livet var Lennon eller Keith. Men inte skolan. Dom, aLLA dom var på mig, jag var vacker men det har dom sagt 20 år efteråt. Men varflör inte då? För jag gillade inte gyllene tider eller nolce. Jag tyckte om musik. Inte skit.  Det dom gillade var skit. Sommartider????? Dynga. Love me do, vackert.

Så. enligt mig var de arseln. Jag slogs. Hela tiden. för min heder. Så de hatade mig. Lärarna hatade mig. Men jag vet mer än de där stackars lärarna någonsin trodde  att de någonsing trodde att de kunde veta. jag vet mer än den där jävla svinet som.,.... nämner inga namn. tä nker inte göra det. Än. Men om jag möter honom så kommer jag spotta på svinet. men han slutade slå mig när jag och mina vänner visade vem vi va. Tack Chrille. Du räddade hans liv. Den jävla homosexuella våldtäktsmaNEN.

sTEFAN. Skaffa dit ett liv för en minut så kommer jag slut ditt.

Sagt mer än jag behöver. Men. Men. Tack. tilll alla mina läsare, så, jag mår bra, smaka på det, på de stackare som läser och som inte gillar vad de läser. Skaffa dig ett liv. För det har jag gjort. Så... dra åt... vart du orkar men du orkar säkert inte ens skita på din egna toalett. Kommenater undanbedes arsle.