Summan av dagarna
Nått väldig annorlunda har hänt. Något som jag inte kan minnas har hänt mig tidigare i livet en endaste liten gång. Jag somnade i soffan framför tvn igår kväll. Jo, det är sant. Utan det allra minsta hjälpmedel i form av insomningstablett eller sömnmedicin. Hur fan gick det till? Jag har hört talas om fenomenet men nu har det alltså även drabbat mig. Dessutom har jag sovit som ett barn hela natten. Ytterst märklig upplevelse. Inte fel men märkligt.
I övrigt så rullar helgen på precis som den ska. Kvinnan har smittats av min förkylning som jag hade och snörvlar och snuvar och hostar och ser ut precis så ynklig som man blir när bacelluskerna härjar i kroppen. Men idag ser hon lite piggare ut än under gårdagen när jag funderade på att ringa ambulans mest varje gång hon snurrade förbi i jakt på mer snorpapper eller en cigarett att röka. Själv var jag både här och där under gårdagen. Jag satte mig på bussen och åkte och handlade billigast möjliga mat, hämtade den beställda tobaken och plockade ut hennes Morrissey-biljett.
Samtidigt så passade jag på att besöka min egen lägenhet där jag fick brotta ner alla post som låg innanför dörren i hallen. Det är en imponerade mängd papper som ramlar in genom brevlådan under en vecka märkte jag. Det blev nästan ett vertibalt slagsmål mellan mig, lokalblaskorna och alla otäcka räkningar som låg på golvet. Sedan fick jag brottas ännu mer med de sorgliga rester av föda som låg i mitt kylskåp och som under min frånvaro hade börjat leva på ett sätt som mat inte ska leva på. Hua. Usch och fy. Jag kan berätta att en öppnad kattmatsburk som får gotta till sig i en månad inte alls luktar det allra minsta behaglig. Jag kräktes och jag slängde, kräktes och slängde lite mer.
När spyfesten var över så passade jag på att städa lite i lyan. Samlade sopor, dammade och dammsög. Det är ju alltid trevligt att ramla in i en ren lägenhet när vi väl bestämmer oss för att byta habitat en stund vilket kommer ske om några dagar när diverse reparationer skall ske hemma hos kvinnan av hyresvärden. Så tar vi vårt pick och pack och åker på minisemester i Viskafors tänkte vi. Lite som att ha en sommarlägenhet liksom.
Sen satte jag mig på bussen till Svaneholm, det blev hockey och lite mer hockey igen och sedan slocknade jag som sagt på soffan och här är vi nu då, tillbaka till där jag började den här otroligt oinstressanta texten.
Nu sitter jag och smyger i mig en andra kopp kaffe, rotar runt på nätet och har det alldeles utmärkt medan kvinnan sitter vid sin dator och gör något liknande. Det är inte så illa på en söndag. Klockan 16.00 är det hockey på tvn igen och solen har passat på att gå i moln och den där otroliga värmen som varit i några dagar har lagt sig till ro för en stund. Fan vet hur det gick till men det har ju varit sommar i någon vecka. Jag kommer inte ens ihåg hur regn luktar längre men nu ska det visst falla droppar i flera dagar så det lär man väl komma ihåg när det väl brakar loss kan jag tro.
Men som sagt. Vi lever i den allra bästa av världar och så¨låter jag det vara helt utan att protestera.
I övrigt så rullar helgen på precis som den ska. Kvinnan har smittats av min förkylning som jag hade och snörvlar och snuvar och hostar och ser ut precis så ynklig som man blir när bacelluskerna härjar i kroppen. Men idag ser hon lite piggare ut än under gårdagen när jag funderade på att ringa ambulans mest varje gång hon snurrade förbi i jakt på mer snorpapper eller en cigarett att röka. Själv var jag både här och där under gårdagen. Jag satte mig på bussen och åkte och handlade billigast möjliga mat, hämtade den beställda tobaken och plockade ut hennes Morrissey-biljett.
Samtidigt så passade jag på att besöka min egen lägenhet där jag fick brotta ner alla post som låg innanför dörren i hallen. Det är en imponerade mängd papper som ramlar in genom brevlådan under en vecka märkte jag. Det blev nästan ett vertibalt slagsmål mellan mig, lokalblaskorna och alla otäcka räkningar som låg på golvet. Sedan fick jag brottas ännu mer med de sorgliga rester av föda som låg i mitt kylskåp och som under min frånvaro hade börjat leva på ett sätt som mat inte ska leva på. Hua. Usch och fy. Jag kan berätta att en öppnad kattmatsburk som får gotta till sig i en månad inte alls luktar det allra minsta behaglig. Jag kräktes och jag slängde, kräktes och slängde lite mer.
När spyfesten var över så passade jag på att städa lite i lyan. Samlade sopor, dammade och dammsög. Det är ju alltid trevligt att ramla in i en ren lägenhet när vi väl bestämmer oss för att byta habitat en stund vilket kommer ske om några dagar när diverse reparationer skall ske hemma hos kvinnan av hyresvärden. Så tar vi vårt pick och pack och åker på minisemester i Viskafors tänkte vi. Lite som att ha en sommarlägenhet liksom.
Sen satte jag mig på bussen till Svaneholm, det blev hockey och lite mer hockey igen och sedan slocknade jag som sagt på soffan och här är vi nu då, tillbaka till där jag började den här otroligt oinstressanta texten.
Nu sitter jag och smyger i mig en andra kopp kaffe, rotar runt på nätet och har det alldeles utmärkt medan kvinnan sitter vid sin dator och gör något liknande. Det är inte så illa på en söndag. Klockan 16.00 är det hockey på tvn igen och solen har passat på att gå i moln och den där otroliga värmen som varit i några dagar har lagt sig till ro för en stund. Fan vet hur det gick till men det har ju varit sommar i någon vecka. Jag kommer inte ens ihåg hur regn luktar längre men nu ska det visst falla droppar i flera dagar så det lär man väl komma ihåg när det väl brakar loss kan jag tro.
Men som sagt. Vi lever i den allra bästa av världar och så¨låter jag det vara helt utan att protestera.
Kommentarer
Postat av: ak
tack för "stöd" och info igår. Känns bra att han är inne nu. Vi hörs!
Trackback