Inte så arg men väldigt trött
Att vakna en morgon (hm, morgon, eftermiddag kanske snarare) utan att tanken sjunger och hjärtat slår som en stånghammare känns tämligen behagligt. Det var ett tag sedan nu. Men natten har varit full av en massa mardrömmar och elände så att vakna blev en befrielse, lite som sömnen ibland kan vara när man har en dag full av ångest.
Det har varit en såndär period nu. När allt blir dimmigt och långt borta och man stapplar ut från okända trappuppgångar och genast söker nästa att gömma sig i. När hemmet är långt borta och trösten redan varit.
Men allt det där får vila lite nu känner jag. Dags att räta på ryggen och täta igen alla läckor där det svarta sipprar in. Måla världen i ljust blått och sprakande vår. För trots att det är november så är jag ovanligt hel. Förkyld utav bara helvete men för tusan, man kan inte begära allt av livet.
Gardiner har jag köpt, som jag redan berättat. Men jag frångick min dumma princip om gardinförbud i vardagsrummet och införskaffade lite tyg och en stång även där. Jo, det blev bra. En ytterst minimal installation, men nog gjorde det att hemmet blev lite mer hem. Snart, alldeles strax, kan man ställa upp adventsljusstakarna i fönstret och känslan av mysighet slår nya rekord.
Mitt hem känns lite nytt och spännande nu när jag fått tummen ur och spikat upp lite mer tavlor och ställt fram lite kort på barn och kära och så toppat med textilier och mitt i allt ihopa en prunkande plastväxt som faktiskt ser mer äkta ut än jag trodde. Men lite ungkarl får man väl vara? Plastväxt hamnar liksom lätt i kategorin "måste ha" för en ungkarl. Känner jag.
Nu ska jag bara samla mig sen så blir de till att trappa ner till källaren och tvätta lite. Eller, nja, jag ska nog ner och skjuta upp min tvättid en dag till tror jag. Orka liksom. Sen ska jag ut i världen på en promenad och efter det är det väl dags att sova igen eller?
Good life. Good life.
Det har varit en såndär period nu. När allt blir dimmigt och långt borta och man stapplar ut från okända trappuppgångar och genast söker nästa att gömma sig i. När hemmet är långt borta och trösten redan varit.
Men allt det där får vila lite nu känner jag. Dags att räta på ryggen och täta igen alla läckor där det svarta sipprar in. Måla världen i ljust blått och sprakande vår. För trots att det är november så är jag ovanligt hel. Förkyld utav bara helvete men för tusan, man kan inte begära allt av livet.
Gardiner har jag köpt, som jag redan berättat. Men jag frångick min dumma princip om gardinförbud i vardagsrummet och införskaffade lite tyg och en stång även där. Jo, det blev bra. En ytterst minimal installation, men nog gjorde det att hemmet blev lite mer hem. Snart, alldeles strax, kan man ställa upp adventsljusstakarna i fönstret och känslan av mysighet slår nya rekord.
Mitt hem känns lite nytt och spännande nu när jag fått tummen ur och spikat upp lite mer tavlor och ställt fram lite kort på barn och kära och så toppat med textilier och mitt i allt ihopa en prunkande plastväxt som faktiskt ser mer äkta ut än jag trodde. Men lite ungkarl får man väl vara? Plastväxt hamnar liksom lätt i kategorin "måste ha" för en ungkarl. Känner jag.
Nu ska jag bara samla mig sen så blir de till att trappa ner till källaren och tvätta lite. Eller, nja, jag ska nog ner och skjuta upp min tvättid en dag till tror jag. Orka liksom. Sen ska jag ut i världen på en promenad och efter det är det väl dags att sova igen eller?
Good life. Good life.
Kommentarer
Trackback