WoBWorld

Nä att sova verkar inte aktuellt. Så jag sitter väl vaken då. Just nu så drunknar jag i Elvisnostalgi. Eller vad det kan kallas. Fan, jag kan nästan känna doften av limstiftet jag använde då på 70-talet för att klistra fast alla bilder och urklipp och allt vad det var i mina pärmar. Youtube har gett mig alla minnen tillbaka genom att jag kunnat följa rapporteringen av döden och jag har tittat på intervjuer av folk som visste hur han luktade och lät och jag är en smula glad. Just nu ger mig rösten lycka på ett sätt som mina antidepressiva aldrig kan ge. Den där första skivan jag någonsin köpte, Elvis Country. Jag kan alla låtar utantill. Alltså inte utantill i sinnet utan i själen. De kommer alltid att finnas i mig, även när jag är försvunnen för tid och evighet. "But tomorrow..."

Nog om det fast det gör mig så lycklig. Jag har gett upp tanken på att finna lycka i kärleken. I alla fall för tillfället. Knulla vore gott men jösses, vad kan man begära? Så jag finner lycka i böcker och tidningar och i musik, musik, musik.

Äh. Orkar inte. God natt.