Vad kostar det att tvätta en strumpa?
Visst är livet underbart? En resa med bara förmåner minsan. Idag är jag glad och tacksam för att jag får leva och uppleva allt fantastiskt. Äh, dumsnack. En helt vanlig höstdag, det är vad det är. Inget speciellt alls som händer vad jag vet. Saker rullar på och jag med dem. Liksom.
Fast solen skiner faktiskt. Det är inte så dumt. Det är knappast en såndär strålande värmande sol. Mer en blek kopia av sin sommarkusin, men den finns där i alla fall och det är väl det. Själv strålar jag inte alls speciellt mycket. Snarare är jag en smula mulen och dyster. Det brukar vara så innan kaffet har kickat in. Men jag väntar med iver på att blodet skall rusa i mina ådror och att tankarna ska flyta fram som de borde. Innan dess så kikar jag runt på de olika nyhetssiterna och finner att livet nog är som det brukar därute i stora världen. Inga fantastiska saker som händer alls.
I brevlådan fick jag ett brev från hyresvärden. Slika brev brukar sällan vara något bra så det var med bävan jag öppnade det hela. Tankar på orättfärdig vräkning for fram under skallbenet på mig under den bråkdel av en sekund det tog att slita upp kuvertet. Men det var inget sådant. Istället ramlade ett plastkort ut, det såg ut som ett kreditkort ungefär. Och se, det var lite ett sånt det var. Ett tvättkort.
De ska ta betalt för att man tvättar minsann. Ett förklarade brev fanns det med i det där kuvertet. Där kunde jag läsa att man inför något som kallas "miljötvättstugor". Det låter väl bra det. Tänk att allt som handlar om miljö ska behöva kosta. Eller är det så att man först tänker att man ska ta betalt för något som tidigare varit gratis och sedan smäller en möljöstämpel på det hela så att det låter bra? För man är ju på något sätt alltid beredd att gå med på att betala så länge man tycker att man gör det för en bra miljö? Nä, jag vet inte.
Så tanken är att man ska kunna ladda det där kortet med pengar och sedan får man använda det i tvättstugan för att tvätta och torka sina textilier. Lysande. Ännu ett kort att hålla reda på och dessutom tappa bort. Vi lever i underbara tider.
Fast det kanske är bra. Så att folk slutar tvätta i onödan. Det vet man ju hur en del tvättar stup i kvarten. Alla dessa barnfamiljer som mer eller mindre bor i tvättstugan. Hrmph. Nu kanske de tänker efter innan de låter barnen leka ute i den smutsiga världen. Förresten, på sommaren kan gott barnen gå nakna.
Eftersom jag av naturen är obstinat så känner jag med en gång ur raggen reser sig när sådant här sker. Men tanken är nog god kan jag tro. Det ligger liksom helt i tiden att de som arbetar ska få mer i plånboken och att de som tvättar mycket ska få lite mindre. Det är nog bara en sekund eller två tills man får en separat vattenräkning kan jag tro. Det har redan varit prat om det där vet jag. Jaja, den som lever får se.
I vilket fall som helst så ska jag inte tvätta idag så det spelar ingen som helst roll det hela. Däremot ska jag nog ta mig ut i världen lite och knata omkring lite. Det känns som om det vore helt rätt. Strosa omkring i solen och försöka läka själen lite. Av någon märklig anledning så mår jag riktigt bra i dessa dagar. Jag kan för mitt liv inte sätta fingret på vad det är men den vanliga höstdepressionen och ångesten håller sig låååångt borta. Snarare så känner jag mig både tillfreds och en smula glad när jag vaknar och sen håller det i sig hela dagen. Ingen kan vara tacksammare än jag kan jag berätta.
Kanske är det de senaste årens tankearbete som äntligen har satt sig i skallen? Det vore ju underbart i så fall. Tanken är att Försäkringskassans glada representant ska ringa mig klockan 13.00 för att förhöra sig om jag känner för att börja arbetsträna. Nä, kommer jag att svara. Som jag redan berättat så tänker jag ta chansen att få bli hel och klar med alla tankar innan jag kastar mig ut i världen igen. Det vore korkat att göra något annat. Så det där får de allt vänta med. Men däremot kan jag nog rapportera att jag helt klart känner att jag är på rätt väg. Det är inte så illa det inte.
Nä. Nu har jag inte lust att sitta här och svamla om precis ingenting längre. Det är dags att ta tag i livet och skjuta mig ut i tillvaron genom den mentala kanon man har i sig.
Fast solen skiner faktiskt. Det är inte så dumt. Det är knappast en såndär strålande värmande sol. Mer en blek kopia av sin sommarkusin, men den finns där i alla fall och det är väl det. Själv strålar jag inte alls speciellt mycket. Snarare är jag en smula mulen och dyster. Det brukar vara så innan kaffet har kickat in. Men jag väntar med iver på att blodet skall rusa i mina ådror och att tankarna ska flyta fram som de borde. Innan dess så kikar jag runt på de olika nyhetssiterna och finner att livet nog är som det brukar därute i stora världen. Inga fantastiska saker som händer alls.
I brevlådan fick jag ett brev från hyresvärden. Slika brev brukar sällan vara något bra så det var med bävan jag öppnade det hela. Tankar på orättfärdig vräkning for fram under skallbenet på mig under den bråkdel av en sekund det tog att slita upp kuvertet. Men det var inget sådant. Istället ramlade ett plastkort ut, det såg ut som ett kreditkort ungefär. Och se, det var lite ett sånt det var. Ett tvättkort.
De ska ta betalt för att man tvättar minsann. Ett förklarade brev fanns det med i det där kuvertet. Där kunde jag läsa att man inför något som kallas "miljötvättstugor". Det låter väl bra det. Tänk att allt som handlar om miljö ska behöva kosta. Eller är det så att man först tänker att man ska ta betalt för något som tidigare varit gratis och sedan smäller en möljöstämpel på det hela så att det låter bra? För man är ju på något sätt alltid beredd att gå med på att betala så länge man tycker att man gör det för en bra miljö? Nä, jag vet inte.
Så tanken är att man ska kunna ladda det där kortet med pengar och sedan får man använda det i tvättstugan för att tvätta och torka sina textilier. Lysande. Ännu ett kort att hålla reda på och dessutom tappa bort. Vi lever i underbara tider.
Fast det kanske är bra. Så att folk slutar tvätta i onödan. Det vet man ju hur en del tvättar stup i kvarten. Alla dessa barnfamiljer som mer eller mindre bor i tvättstugan. Hrmph. Nu kanske de tänker efter innan de låter barnen leka ute i den smutsiga världen. Förresten, på sommaren kan gott barnen gå nakna.
Eftersom jag av naturen är obstinat så känner jag med en gång ur raggen reser sig när sådant här sker. Men tanken är nog god kan jag tro. Det ligger liksom helt i tiden att de som arbetar ska få mer i plånboken och att de som tvättar mycket ska få lite mindre. Det är nog bara en sekund eller två tills man får en separat vattenräkning kan jag tro. Det har redan varit prat om det där vet jag. Jaja, den som lever får se.
I vilket fall som helst så ska jag inte tvätta idag så det spelar ingen som helst roll det hela. Däremot ska jag nog ta mig ut i världen lite och knata omkring lite. Det känns som om det vore helt rätt. Strosa omkring i solen och försöka läka själen lite. Av någon märklig anledning så mår jag riktigt bra i dessa dagar. Jag kan för mitt liv inte sätta fingret på vad det är men den vanliga höstdepressionen och ångesten håller sig låååångt borta. Snarare så känner jag mig både tillfreds och en smula glad när jag vaknar och sen håller det i sig hela dagen. Ingen kan vara tacksammare än jag kan jag berätta.
Kanske är det de senaste årens tankearbete som äntligen har satt sig i skallen? Det vore ju underbart i så fall. Tanken är att Försäkringskassans glada representant ska ringa mig klockan 13.00 för att förhöra sig om jag känner för att börja arbetsträna. Nä, kommer jag att svara. Som jag redan berättat så tänker jag ta chansen att få bli hel och klar med alla tankar innan jag kastar mig ut i världen igen. Det vore korkat att göra något annat. Så det där får de allt vänta med. Men däremot kan jag nog rapportera att jag helt klart känner att jag är på rätt väg. Det är inte så illa det inte.
Nä. Nu har jag inte lust att sitta här och svamla om precis ingenting längre. Det är dags att ta tag i livet och skjuta mig ut i tillvaron genom den mentala kanon man har i sig.
Kommentarer
Trackback