När regnet faller i sovrummet

En grå dag. Himlen är grå, vattnet är grått, hunden är grå. Men i mig så lever alla färger precis som de ska. De exploderar i mitt hjärta och översvämmar mitt bröst. Själen dansar och ler. En prövning har visat sig vara just det. Så får och skall det vara. Mina försök att göra saker rätt failerar gång på gång, men ta mig tusan om jag tänker ge upp.

Igår var en dag full av intryck och händelser. Efter en natt som inte var en natt utan en ren plåga där mardrömmar och eviga uppvaknanden avlöste varandra så fann jag mig till sist där jag känner att jag borde vara. Vid min kvinnas sida. Fast det gick inte så smidigt som det borde. På sovrumsgolvet fann vi en stor, jättestor vattenpöl. Den kom sig av att elementet läckte. Men det var kanske inte det värsta. För även grannen därunder fann samma vatten, fast den här gången mest på väggar, en gnutta på golvet och det allra mesta i kupan till taklampan. Kul.

Så. Kvinnan fick ringa runt för att en yrkesman skulle komma och kunna konstatera det vi redan visste. Det hade läckt vatten. Min lust att ringa på hos grannen därunder och fråga om vi fick låna ett glas vatten var mycket stor kan jag säga. Fast jag insåg snabbt att det där lätt skulle kunna missuppfattas som en provokation. Men lite kul hade det varit.

Sen förflöt kvällen. VI blev ovänner eftersom jag gjorde fel och skevt och dumt. Det där med att tänka först och handla sen ligger liksom inte för mig. Jag går för det mesta på första bästa intryck vilket är som gjort för att göra bort sig. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kan förlåta mig.

Men just nu är allt som det ska. Hon har rast och ligger och vilar i sängen och jag ska fjäska med en massage när hon vaknar. Nått måste man ju göra för att försöka vinna tillbaka hennes gunst.

Under tiden så sitter jag här och smattrar. Regnet faller därute. Ett sådant där tunt, tråkigt regn som man blir dygnsur av bara genom att titta på. Så sorgligt att det ska behöva regna en dag när man sitter här och är lyckig och glad. Lite hungrig är jag så det kanske jag borde råda bot på. Jo, det borde jag nog.

Men först ska jag ta en kopp kaffe och lyssna till hennes andetag när hon sover. Klappa lite på hunden och hoppas att allt blir som det ska snart. Jag har inte råd att göra fler misstag.

Kommentarer
Postat av: Zenita

Det är stort av dig att erkänna när du gör fel. Det är inte alla som gör det. Men lite massage gör säkert susen ska du se. Taskigt det där med vattenläckan./Z

2009-09-23 @ 14:54:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback