WoBWorld

Min hand har rosa fläckar. De kliar. Min själ har svarta, fula, fläckar som gör ont . Jag är kär i livet men det älskar inte mig. Olycklig kärlek är den värsta känslan man kan uppleva. Ständigt på drift. Mot något jag inte kan se, inte ens känn. På jakt efter en plats där jag kan finna de band till universum jag söker.

Det är inte så att jag är olycklig. Snarare är jag läns på allt som ger någon som helst mening med att gå upp ur sängen. En smygande känsla av brist på känsla. Så mitt hjärta fladdrar oroligt från plats till plats och från människa till människa. En stunds lycka som förvandlas till tristess och grå doft.

All den luft jag andas blir torr och i halsen stiger ett hest skri upp. Över himlen rusar molnen, ständigt i förvandling. Kanske är jag ett moln. Svävar mellan blått och grönt. Aldrig på samma plats, inte ens för en sekund. Mina tankar är rök och jag är eld.

Fast. När stunden av eftertanke byts i kaffedrickande och läsande glömmer jag allt jag inte känner. Fångas, fastnar i livets hopp om trygghet och kärlek och mjuka armar runt ryggen. Ännu en cigarett, ännu ett bloss. Döden i ett paket. Att vara jag.