Summering
Så vidunderligt livet är. Så märkligt. Så knepigt och konstigt och otroligt allt är. Igår stod jag på en gata och pratade men några förvirrade engelsmän. Inte för att jag ville men för att jag måste. Att gömma sig för mörkret. Ducka. Allt var vackert och drömskt. Jag var en smula vacker och världen var skinande. Nu dricker jag kaffe och försöker finna samma ljus men finner bara tankar på tork. Så ska det väl vara tror jag. Just nu.
En kvinna, en liten kvinna, så underbart vacker, sade att jag var något annorlunda. Jag kanske är det. En bild att sudda ut och återskapa. Gång på gång. Någon som är allt som behövs men inget att spara. Kvinnan lockar mig. en mörk röst, lika mörkt hår. En kropp som gjord för att...
Jag pratar med mörkret. Studerar det, inhalerar det. Svart. I tidningen kan man läsa att Zlatan frälste landet. Precis som han skulle göra. Precis som han lovat. Jag gör aldrig som jag lovat. Eller i alla fall sällan. Folket jublar. Så som folket tycker det är värt. En av Rosengårdarna har sparkat en sten i mål och vi andra drar andan i rädsla. För visst är vi en smula rädda för Zlatan? Jag är det i alla fall. En man som håller vad han lovar. Det är mer än vad statsministern gör. Alfons Åberg leder landet och hans pappa är rik. Full men rik och det är det enda som spelar roll. Vi fattiga, fula, skeva får stå med mössan i hand och låtsas att vi är rika vi med. Men Zlatan skrattar åt oss. Åt dig. På dig. För dig. Någon måste skratta.
Kaffet smakar kaffe, cigaretten smakar tobak och jag smakar svin. Folkets favoritmåltid vid jul. Svin. Svinets röv. Smaka på den.
Nä. Dags att ta tag i livet. Eller den bild av livet som jag har.
En kvinna, en liten kvinna, så underbart vacker, sade att jag var något annorlunda. Jag kanske är det. En bild att sudda ut och återskapa. Gång på gång. Någon som är allt som behövs men inget att spara. Kvinnan lockar mig. en mörk röst, lika mörkt hår. En kropp som gjord för att...
Jag pratar med mörkret. Studerar det, inhalerar det. Svart. I tidningen kan man läsa att Zlatan frälste landet. Precis som han skulle göra. Precis som han lovat. Jag gör aldrig som jag lovat. Eller i alla fall sällan. Folket jublar. Så som folket tycker det är värt. En av Rosengårdarna har sparkat en sten i mål och vi andra drar andan i rädsla. För visst är vi en smula rädda för Zlatan? Jag är det i alla fall. En man som håller vad han lovar. Det är mer än vad statsministern gör. Alfons Åberg leder landet och hans pappa är rik. Full men rik och det är det enda som spelar roll. Vi fattiga, fula, skeva får stå med mössan i hand och låtsas att vi är rika vi med. Men Zlatan skrattar åt oss. Åt dig. På dig. För dig. Någon måste skratta.
Kaffet smakar kaffe, cigaretten smakar tobak och jag smakar svin. Folkets favoritmåltid vid jul. Svin. Svinets röv. Smaka på den.
Nä. Dags att ta tag i livet. Eller den bild av livet som jag har.
Kommentarer
Trackback