Ingenting någonsin
Så har jag äntligen fått sova mer än 4 timmar. Självfallet sker det hela en dag när hela världen är i sin allra mest skinande och vackra klänning, mel solrosor och tunn, tunn brun färg i ansiktet. Jag hade en inbjudan till att spendera en stund med glada människor vid en sjö, dricka nykokt kaffe och passa på att bara vara en stund. Så klart, självfallet, på alla sätt som det brukar, så sov jag istället. Dumt, återigen dumt.
Kita har ont i ett ben. Vi har nog gått lite för mycket de senaste dagarna. För att jag ska hålla alla demoner och skräp ifrån mig själv. För att det är skönare att gå och bara fortsätta när fötterna värker och benhinnorna brinner och sticker än att låta tankarna skölja över ryggraden.
Missförstå mig gärna om du vill. Det rör mig inte i ryggen. Men jag är på inga sätt olycklig. Alls faktiskt. Jag har det bra. Så bra. Men fasen jag nyss gick in i har gått över till en annan. En där jag sitter eller går eller ligger eller hoppar medan jag tittar mig själv långt, långt in i själen och finner att det finns saker jag inte borde göra, många saker jag måste göra och en del som jag absolut inte skulle ha gjort. Det är lika intressant som frustrerande.
Nu när dagen snart gått och jag sitter kvar så är det väl dags att ta sig ut i all den där solen och omge sig med fågelkvitter och kanske den där omöjliga känslan av att vara total odödlig, faktiskt tro på att själen alltid har funnits och alltid kommer finnas, långt efter att alla solar har släckts och evig natt har sänkt sig.
Kita har ont i ett ben. Vi har nog gått lite för mycket de senaste dagarna. För att jag ska hålla alla demoner och skräp ifrån mig själv. För att det är skönare att gå och bara fortsätta när fötterna värker och benhinnorna brinner och sticker än att låta tankarna skölja över ryggraden.
Missförstå mig gärna om du vill. Det rör mig inte i ryggen. Men jag är på inga sätt olycklig. Alls faktiskt. Jag har det bra. Så bra. Men fasen jag nyss gick in i har gått över till en annan. En där jag sitter eller går eller ligger eller hoppar medan jag tittar mig själv långt, långt in i själen och finner att det finns saker jag inte borde göra, många saker jag måste göra och en del som jag absolut inte skulle ha gjort. Det är lika intressant som frustrerande.
Nu när dagen snart gått och jag sitter kvar så är det väl dags att ta sig ut i all den där solen och omge sig med fågelkvitter och kanske den där omöjliga känslan av att vara total odödlig, faktiskt tro på att själen alltid har funnits och alltid kommer finnas, långt efter att alla solar har släckts och evig natt har sänkt sig.
Dom säger att jag varit trasig
Aldrig har jag varit hel
Dom säger det är nåt med benen
men ingenting har någonsin
varit mer fel
Dom säger att jag varit elak
Alltid har jag varit rak
Dom säger det är nåt med hjärtat
men ingenting har någonsin
slagit så hårda slag
Dom säger jag varit farlig
Alltid har jag varit svag
Dom säger det är nåt med mitt huvud
men ingenting har någonsin
varit så nära ett svar
Kommentarer
Trackback