Nu när vi fyllt alla hål
Det ligger en doft av gamla ägg över alla andra lukter. Vulkanlämningar som blåser in över min del av världen. Jag kommer på mig själv med att undra hur det luktade för länge sedan, för tusen år sedan. Innan alla eldar i världen brann på samma gång, som de gör nu.
Men det där kommer jag aldrig få svar på så varför ägna sig åt grubblerier kring det? Fast det är väl som det mesta jag funderar på. Att det inte finns något svar inom räckhåll men jag undrar ändå.
Min matta i vardagsrummet, den där gamla mattan som jag verkligen borde byta ut eftersom den andas 1900-tal, är full med hundhår. Det ligger tussar över hela lägenheten. Jag fick för mig att jag skulle borsta hunden med den nya borsten som jag fått av mina nya vänner. Men jag hade inte räknat med hur effektiv den där borsten är. Så till slut stod jag med hundhår upp till knäna kändes det som och den där gamla välbekanta känslan av att inte kunna göra något åt det dök upp igen.
Att bli översvämmad av något som man bara inte orkar ta tag i. Fast jag egentligen kunde ta fram dammsugaren och fixa det där på 20 minuter. Tänker väldigt på mycket vad jag borde göra men väldigt sällan på vad jag faktiskt gör. Det är väl det som leder till den handlingsförlamning, HF, som drabbar mig allt som oftast.
I vilket fall så måste jag nog till slut ta fram dammsugaren. För just nu känns hela lägenheten, hela världen, sunkig och smutsig. Lortigt är väl ordet. Det räcker med att luften luktar svavel, mina ytor behöver inte vara dammiga och håriga. Mina ytor borde glänsa som av polityr och såpa.
En mängd saker har tagit slut. Kaffe, cigg, pengar och tålamod. Något måste ske, någon måste göra något och den där någon är väl såvitt jag vet jag själv. Måste det vara så hela tiden? Det är väl vuxenlivets förbannelse. Att man kan leka vuxen när man är liten men inte vara liten när man väl växt upp. Ingen vill se eller ha eller veta av en vuxen människa som är liten och svag och trasig och hulkar av sorg över hur livet blev hittills.
Så jag får väl hålla huvudet högt och försöka komma ihåg vem jag är.
Men det där kommer jag aldrig få svar på så varför ägna sig åt grubblerier kring det? Fast det är väl som det mesta jag funderar på. Att det inte finns något svar inom räckhåll men jag undrar ändå.
Min matta i vardagsrummet, den där gamla mattan som jag verkligen borde byta ut eftersom den andas 1900-tal, är full med hundhår. Det ligger tussar över hela lägenheten. Jag fick för mig att jag skulle borsta hunden med den nya borsten som jag fått av mina nya vänner. Men jag hade inte räknat med hur effektiv den där borsten är. Så till slut stod jag med hundhår upp till knäna kändes det som och den där gamla välbekanta känslan av att inte kunna göra något åt det dök upp igen.
Att bli översvämmad av något som man bara inte orkar ta tag i. Fast jag egentligen kunde ta fram dammsugaren och fixa det där på 20 minuter. Tänker väldigt på mycket vad jag borde göra men väldigt sällan på vad jag faktiskt gör. Det är väl det som leder till den handlingsförlamning, HF, som drabbar mig allt som oftast.
I vilket fall så måste jag nog till slut ta fram dammsugaren. För just nu känns hela lägenheten, hela världen, sunkig och smutsig. Lortigt är väl ordet. Det räcker med att luften luktar svavel, mina ytor behöver inte vara dammiga och håriga. Mina ytor borde glänsa som av polityr och såpa.
En mängd saker har tagit slut. Kaffe, cigg, pengar och tålamod. Något måste ske, någon måste göra något och den där någon är väl såvitt jag vet jag själv. Måste det vara så hela tiden? Det är väl vuxenlivets förbannelse. Att man kan leka vuxen när man är liten men inte vara liten när man väl växt upp. Ingen vill se eller ha eller veta av en vuxen människa som är liten och svag och trasig och hulkar av sorg över hur livet blev hittills.
Så jag får väl hålla huvudet högt och försöka komma ihåg vem jag är.
Kostymen den skaver
och jag
har inte duschat
idag är igår
och idag ska jag sitta kvar
Jag fuskade med mina svar
Den svarta kostymen ska av
Kostymen är inte jag
Kostymen är inte jag
är jag en Astronaut?
är jag en Astronaut?
är jag en Astronaut?
är jag så ensam?
Klänningen skaver
och du
den skyler knappt barmen
Idag är igår
och du ska ta mig härifrån
nu när det blåser på månen
ska du ta mig härifrån?
nu när vi fyllt alla hålen
nu när vi fyllt alla hål
är jag en Astronaut...
Kommentarer
Trackback